ÄB kräver politiskt ansvar för människohandel och hunger

Missa inte: avgående och tillträdande ärkebiskopar KG Hammar och Anders Wejryd skriver idag på svd brännpunkt om det politiska ansvaret för arbetet att utrota hungern och därmed hungerns konsekvenser, som bland annat människohandel. Detta i anslutning till Lutherhjälpens kampanj som jag skrev om igår.

De skriver bland annat:

Om vi på allvar ska kunna bekämpa hungerns orsaker måste
vi vara beredda att förändra strukturer som hindrar människor att ta sig ur fattigdomen.

Svenska kyrkan arbetar genom Lutherhjälpen för att utrota hunger och fattigdom.
Genom våra internationella samarbetspartner vet vi att det bästa sättet att stoppa handeln med människor är att använda världens resurser så att de enorma klyftorna mellan rika och fattiga försvinner. Detta har sagts förr, men ord räcker inte - det krävs kraftfulla politiska åtgärder!

Därför beklagar vi att frågor om internationell solidaritet och hållbar utveckling hittills har fått en undanskymd plats i den svenska valrörelsen.

Vi utmanar svenska politiker att ge frågan om människors rätt till mat och värdighet utrymme också i den svenska politiska debatten. Den utsatta människan måste vara viktig var hon än befinner sig på jorden.
Vi måste se helheten för att kunna hitta en långsiktigt hållbar lösning på fattigdomsproblematiken och för vår svenska välfärd.

Den som vill stödja Lutherhjälpens arbete för att utrota hungern och bekämpa människohandel - och bedriva påverkansarbete i frågorna - kan göra det här.

Andra bloggar om: lutherhjälpen, insamling, trafficking, kghammar, politik, svenskakyrkan

Människohandeln - ett av hungerns ansikten

Lutherhjälpen lanserar en ny kampanj lagom till fotbolls-vm: Bekämpa människohandeln. Trafficking är ett av hungerns ansikten - det är bland fattiga och hungriga som risken att säljas eller luras in i tvångsprostitution är som störst. Varje dag säljs över 1000 kvinnor och barn bara i Europa.
Pengarna som lutherhjälpen samlar in går dels till långsiktigt arbete för att bekämpa hunger och fattigdom, men också till mer riktade projekt just kring trafficking. Det rör sig om införmations- och påverkansarbete, framför allt inom nätverket ecpat, men också exempelvis projekt i Rumänien med lokala organisationer som hjälper traffickingoffer tillbaka till ett vanligt liv.

Stöd lutherhjälpens arbete genom att ge en gåva direkt eller anmäl dig till autogiro. Det går också att ringa in en gåva på telefonnummer 0900-100 90 90 (samtalet kostar 50 kr). Mer information om kampanjen, bakgrundsmaterial och artiklar finns här.

Mp trampar snett med vårdnadsbidrag

Miljöpartiet har i helgen antagit sitt valmanifest. På flera ställen har de en vettig politik för mer jämställdhet, och går på flera punkter före (s), bland annat med en ökad individualisering av föräldraförsäkringen (den sk tredjedelslösningen som Föräldraförsäkningsutredningen förra året föreslog) och åtgärder för mer jämställda löner inom offentlig sektor. Men sedan kommer det märkliga: vårdnadsbidrag.

För mig är det obegripligt hur mp kan ha en hyffsat genomtänkt och konsekvent jämställdhetspolitik och välgrundad analys och ändå lägga ett förslag om vårdnadsbidrag. Samma parti vill - i samma punkt i valmanifestet - ta ett konkret steg för ett jämnare ansvar för hemmet och barnen och i förlängningen en mer jämställd arbetsmarknad och samtidigt genomföra en reform som med all sannolikhet kommer att minska kvinnors deltagande i arbetsmarknaden, och innebära en subventionering av hemmafruar. Jag förstår inte.

Avskaffandet av sambeskattningen och utbyggnaden av barnomsorgen, som tillsammans starkt gynnade kvinnors deltagande i arbetskraften, har varit några av de viktigaste jämställdhetsreformerna i Sverige. Att det är självklart att kvinnor arbetar har både inneburit en reellt ökad ekonomisk självständighet för kvinnor, och också möjliggjort för kvinnor att göra friare val i sitt liv, möjligheter att nå höga poster eller göra okonventionella livs- och yrkesval. Det har samtidigt gett många barn tillgång till god pedagogik och möjlighet att tillbringa dagarna tillsammans med andra barn, vilket i de allra flesta fall är stimulerande för barnen.

Det jämställdhetskampen i Sverige behöver nu, är reformer som ytterligare stärker kvinnors plats på arbetsmarknaden och jämnar ut skillnaderna mellan mäns och kvinnors ansvar i hemmet. Inte en reform som subventionerar hemmafruar.

Andra bloggar om: miljöpartiet, politik, jämställdhet, vårdnadsbidrag

Gästblogg: Skapade till Guds avbild

Min goda vän Madeleine Dahl befinner sig i Betlehem som ekumenisk följeslagare. Hon kommer med jämna mellanrum de närmaste månaderna att skriva artiklar för publiering i Sverige, och några sådana kommer jag publicera som gästbloggar här hos mig. Den som vill publicera något som Madeleine har skrivit eller komma i kontakt med henne får gärna maila till mig.

Skapade till Guds avbild
”Ett stort problem i den israeliskpalestinska konflikten är många israelers omedvetenhet om vad som faktiskt pågår”, säger Eitan Diamond, som arbetar på den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem. B’Tselem startades 1989, under den första intifadan, för att bland den israeliska allmänheten sprida information om hur mänskliga rättigheter efterföljs i Gaza och på Västbanken och därigenom sätta press på makthavarna.(1) ”Även om vi är en sekulär organisation har vi valt ett religiöst namn”, berättar Eitan vidare. ”B’Tselem betyder ’till avbild’, eftersom vi menar att alla människor, israeler såväl som palestinier, är skapade till Guds avbild.”

Du växte upp i Sydafrika. När du var sex år bosatte sig din familj i Israel. Du ler ironiskt åt det faktum att dina föräldrar valde att flytta till ett land, som du anser har utvecklat ett likartat apartheidsystem som det sydafrikanska.
”Nyckelordet och strategin för Israel i konflikten är separation. Ett tydligt exempel är naturligtvis muren. Ett annat, som inte så många känner till, är vägnätet”, säger Eitan med en viss uppgivenhet i rösten. I Osloavtalet 1998 delades Västbanken in i tre zoner, A, B och C. Zon A är palestinskt kontrollerade områden och består av 11 mindre ” öar”, vilka motsvarar 18 % av Västbanken. Till denna zon äger inga israeler tillträde. Zon B, som består av 120 ”öar” (= 22 % av Västbanken), kontrolleras gemensamt av israeliska och palestinska myndigheter. De resterande 60 %, zon C, som kontrolleras av Israel består främst av bosättningar och ett vägnät som förbinder dem med Israel. Detta väl utbyggda vägnät, som skulle kunnat underlätta för palestinierna att ta sig mellan sina spridda ”öar”, är helt eller delvis förbjudet för dem att använda. Istället tvingas de att ta långa omvägar på dåliga slingriga vägar.(2) ”Det är en form av apartheid”, säger Eitan med eftertryck.

Under Din värnplikt tjänstgjorde du i Gaza. Ni fick order om att skjuta alla palestinier som försökte ta sig ut från det ockuperade området. Du kunde inte lyda den orden. Du hade aldrig trott att du under din tid i lumpen skulle bli ombedd att bryta mot internationell lag. Från den dagen började du din kamp för mänskliga rättigheter bland israeler och palestinier.
”De flesta israeler är inte medvetna om att de kommer att bryta mot internationell lag under sin tid i lumpen”, förklarar Eitan. Enligt internationell lag är det förbjudet att ha civila som mål i militära åtgärder.(3) ”Sedan 2000, när den andra intifadan startade, har 3300 palestinier dödats på de ockuperade områdena. 1800 av dem deltog överhuvudtaget inte i något upplopp. Soldaterna sköt för snabbt. Palestiniernas liv är alltför billiga”, säger Eitan sorgset. Under samma period har närmare 700 civila israeler och drygt 300 israeliska soldater och poliser dödats.(4)

När du berättar för andra israeler vad du arbetar med blir du illa omtyckt av många. De har svårt att acceptera att du som en av dem också kan stå på palestiniernas sida. Liksom du känner de alla någon som skadats eller dödats i en självmordsattack och en rädsla för att själv drabbas finns ständigt.
I denna ständiga rädsla för sin granne tycks det vara svårt att se palestinierna som Guds avbild. Rädslan gör att många israeler sätter på sig masker som döljer deras egen gudomlighet: deras omsorg och deras medmänsklighet. Bakom rädslans masker kan fruktansvärda brott begås. Bakom rädslans masker separeras människors världar. Men bakom rädslans masker finns alltid avbildligheten. B’Tselem…

/Madeleine Dahl,
ekumenisk följeslagare i Betlehem

(1) Documenting the Facts, Fostering Debate. B’Tselem
(2) Forbidden roads. Israel’s Discriniatory Road Regime in the West Bank. B’Tselem August 2004
(3) Fjärde Genèvekonventionen angående skydd för civilpersoner under krigstid, artikel 3
(4) www.btselem.org

Andra bloggar om: palestina, israel, betlehem, fred, konflikt

Femini(s)terna om klass och kön

Nu har jag äntligen (en vecka efter alla andra) lyckats se Femini(s)terna, Dokument inifråns granskning av socialdemokraterna och feminismen. Programmet handlar framför allt om frågan om en individualisering av föräldraförsäkringen, och hur diskussionen förts inom partiet skildrades väl, tycker jag. Initierade och välformulerade kommentarer har gjorts av Rebella (som också var med i programmet) och Peter, och jag delar i mycket deras uppfattningar om programmet och sakfrågan. I programmet lyftes frågan som i viss mån en klassfråga, där medelklassfemnsiterna driver en fråga som kommer att drabba arbetarklassens kvinnor (och män).

Förutom att jag tror att det är fel i sak - som både Rebella och Peter skriver drabbas arbetarklassens kvinnor mest av diskrimineringen på arbetsmarknaden - så tror jag att kritiken måste tas på allvar. Inte så att vi ska backa från kravet på en individualiserad föräldraförsäkring, det är en nödvändig feminsitisk reform och helt rimligt utinfrån att alla andra allmäna försäkringssystem är individuella. Däremot måste klassanalysen tydligt finnas med i allt feminsitiskt arbete, liksom frågorna kring etnicitet.

Jag tror att det går att hålla ihop klass- kön- och etnicitetsanalysen, och jag tror att det är nödvändigt. Och jag tror att de fördelningspolitiska frågorna måste hållas ihop med värderingsfrågorna. Den frihet som välfärdssamhället ger måste fördelas lika, inte bara utifrån klass utan också utifrån kön och ursprung. Det är helt centralt för oss feminister inom socialdemokratin, och inte minst är det en pedagogisk uppgift att alltid hålla fler perspektiv än ett igång samtidigt. Det måste vara möjligt - för jag tror inte att det finns någon annan väg till ett samhälle som byggt på frihet, jämlikhet och solidaritet.

Jag har tidigare skrivit om min syn på individualiserad föräldraförsäkring här.

Andra bloggar om: feminism, dokumentinifrån, socialdemokraterna, politik

Personvalet på väg bort?

Svd skriver idag om personvalet till riksdagen, och om att intresset för personval har minskat sedan reformen infördes 1998. Andelen kryss har minskat, liksom antalet riksdagsledamöter som kryssas in. I alla partier utam (s) har reformen lett till att kandidater profilerar sig genom att avvika gentemot partiet, och reformen har framför allt fått konsekvenser för de kandidater som riskerar att kryssas ut och därmed profilerar sig tydligare med lokala frågor. Flera statsvetare uttalar sig i artikeln, och menar att partierna borde ta ett större ansvar för den reform som genomförts, antingen genom att jobba hårdare för ett ökat personinsalg och tydligare information om kandidaterna, eller genom att helt enkelt avskaffa personvalet.

Artikeln nämner dock knappt europaparlamentsvalet, som åtminstone inom (s) blev det stora genombrottet för personvalet och där det faktiskt spelade stor roll. Av de fem mandat (s) tillsatte, innehas två av inkryssade parlamentariker, Åsa Westlund och Anna Hedh. De använde olika strategier i sina kampanjer och appellerade till olika väljargrupper inom partiet, men med det gemensamt att de aktiverade väldigt många i sina kampanjer, också utanför sitt eget geografiska område. Det berodde sannolikt på många olika faktorer att personvalet blev viktigt just i det är valet, men jag tror ändå att det öppnade för mer personvalstänk inom socialdemokratin. Det tyder inte minst boken "44 vägar att bli vald" på - en handbok i personvalskampanjande som nätverket 1000 unga socialdemokrater har gett ut och skickat hem till alla kandidater inom partiet födda 1970 eller senare (bl a till Roger Mogert). I boken finns också mycket riktigt intervjuer med både Anna Hedh och Åsa Westlund.

Själv har jag inga planer på att personvalskampanja, trots att jag står en bit ner på kommunfullmäktigelistan i Uppsala. Om vi inte gör ett fullständigt katastrofval eller många nedanför mig blir uppkryssade, hamnar jag sannolikt på en ersättarplats i kommunfullmäktige. Jag kommer ägna valkampanjen åt att delta i Laboremus och Uppsala arbetarekommuns valaktiviteter, men nog också fortsätta nätaktiviteten, både genom att blogga själv och delta i debatter och diskussioner.

Fast det är klart, den som vill vara säker på att jag kommer in i kommunen får gärna kryssa nummer 37.

Andra bloggar om: politik, personval, val2006, uppsala

Demonstrera mot rasism imorgon

Som jag skrivit om tidigare ordnar Uppsalabor mot rasism en demonstration imorgon lördag.

Demonstration mot rasism och hatbrott

Vaksala torg

Lördag 27 maj kl 15.00

Meditative Sounds ackompanjerar tåget.

Picknick i Engelska parken kl 16.00

Arrangörer: Uppsalabor Mot Rasism

Läs mer hos Kristina.

Ny styrelse för Uppsala studentkår - en rödare kår

På konstituerande fullmäktige för Uppsala studentkår igår valdes ny styrelse för nästa år. Det blir en koalition mellan S-studenter, VSF och UUS. Ordförande bli Jenny Carlsson, vsf, och vice ordföranden Kristina Persdotter, s-studenter, och Susanna Hansson, uus. Från S-studenter kommer ytterligare fem styrelseledamöter ingå i styrelsen.

Verksamhetsplan för året 06/07 beslutas först på fullmäktige i september, så under sommaren kommer styrelsen arbeta med att ta fram vilka frågor och arbetsområden kåren ska ägna sig åt under nästa år. Då kommer det också visa sig hur mycket kåren förändras av ett större inslag av uttalat politiska partier i fullmäktige och styrelse.

Chokladens mörka hemlighet

I fredags släppte Lutherhjälpen och Swedwatch en rapport om arbetsförhållandena för de bönder i Västafrika som odlar den kakao som vi äter. Kakao är den fjärde största livsmedelsråvaran på världsmarkanden - efter spannmål, socker och kaffe - och inbringar stora vinster för företagen, framför allt i Elfenbenskusten som står för 40% av kakaoproduktionen i världen. Men chokladen som odlas där produceras med hjälp av barnarbete och tvångsarbete, och med hård besprutning där gifter används som förbjöds i Sverige för mer än 20 år sedan. Över 60 000 barn uppges arbeta med kakaoodling i Elfenbenskusten. Liknande problem finns i flera andra närliggande länder också.

En orsak till problemen är det sjunkande världsmarknadspriset på kakao. Priset idag är ungefär en fjärdedel jämfört med för 20 år sedan, och det är de kakaoodlande bönderna som drabbas och tvingas till orimliga arbetsvillkor.

Vill man undvika att stödja de företag som utnyttjar arbetare och bönder, och istället se till att det är de som odlar som får betalt, är det enklaste sättet att köpa rättvisemärkt choklad. Lista på märken och återförsäljare finns hos Rättvisemärkt.

Hela rapporten finns här (pdf 72 sidor) och en mindre broschyr finns här (pdf 8 sidor).

Jag är en av alla dem...

... som besökte Nätrot 06 igår, seminariet om politisk aktivism på nätet. Det var intressant både att lyssna på föreläsarna och att träffa andra bloggare, kanske framför allt sådana som jag haft kontakt med på nätet men inte träffat irl tidigare, som Rosemari, Urban och Jonas. Särskilt kul var det förstås att träffa Katrine och Joel som kommit hem från USA nu.

Intressantast och mest inspirerande var som väntat Joe Trippi (bilden). Dels hans reflektioner kring att bygga kampanjer underifrån och att ge gräsrötterna "ownership" över kampanjen, dels hans många historier och exempel från kampanjen. Jag har mycket att reflektera över kring hur vi som vill använda nätet för att förhindra en borgerlig valseger kan agera, enskilt och samlat. Peter och Johan har redan börjat skissa. Väldigt inspirerande!

Dagen avslutades med häng på Kvarnen där jag hamnade med bland andra Anna, Ali, Peter, Anders och Urban. Mycket trevligt!

Lägg ner flyttvansinnet!

Jag hoppas att alla redan skrivit under Cecilia Malmströms initiativ oneseat.eu, en protestlista mot att eu-parlamentet hela tiden flyttar mellan Bryssel och Strasbourg till en vansinnig kostnad varje år. Men en miljon underskrifter måste frågan behandlas av kommissionen. Skriv under!

Och förresten, det är fortfarande inte för sent att skriva under för ett höjt studiemedel!

"Ingen rasistisk reklam, tack"

Idag har jag satt upp ett klistermärke på min blevlåda med följande text:

"INGEN RASISTISK REKLAM
Detta hushåll vill ej ha reklam eller information från Sverigedemokraterna eller andra främlignsfientliga organisationer."

Klistermärkena delas ut på flygblad av föreningen Uppsalabor mot rasism, och är en del i deras majkampanj mot främlingsfientliget i allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet. Förutom flygbladen ordnas en rad föreläsningar, skolbesök, kampanj på stan mm, och allt avslutas med en stor demonstration den 27/5. Mer info finns på föreningens hemsida.

En bakgrund till just brevlådeklistermärkena är den diskussion som var i bland annat Uppsala tidigare i våras då Nationaldemokraterna gjorde utskick med posten vilket fick många att reagera, inte minst brevbärarna som protesterade kraftigt (unt 27/3). Kristina Lindquist - som för övrigt gav mig klsitermärket - skrev om det när det begav sig.

TV-gudstjänst från min skola

Imorgon söndag kl 10 sänder svt en gudstjänst från min skola, pastoralinstitutet. Tittar man noga kan man antagligen se undertecknad delta som psalmsjungande "församlingsmedlem". Predikant är min kära vän Maria Gustafsson. Ytterligare en gudstjänst har spelats in på skolan, den sänds 11/6.

Dagens bloggtips: Teresa om åttiotalisterna och arbetsmarknaden

Min syster Teresa har idag bloggat så bra att jag måste länka. Alltså, hon skriver alltid bra men inte alltid av så stort allmänintresse. Hon skriver om bilden av åttiotalisterna som bortskämda och hellre vill glida runt i tillvaron än ta ett riktigt jobb, när de åttiotalister hon känner snarare gör allt de kan för att klara sig och inte drömmer om något annat än ett fast jobb. Hon skriver:

Åttiotalisterna vill inte ha en lång enformig karriär i ett företag, de är härliga frilansarsjälar som kryssar mellan olika jobb som vore de studentmottagningar i en evigt ljusnande framtid. En av regissörerna på mitt jobb uttryckte det så här: “Åttiotalisterna vill både ha kakan och äta upp den. Och så vill de att någon annan ska ha bakat den åt dem först”.
--
Make no mistake: Om det ska bli nån kaka är det jag själv som får skörda vete, mala mjöl, föda upp hönor, mjölka kossan, odla sockerbetor, bygga en spis och baka eländet – för ingen annan bryr sig ett skit, och varför skulle de? Jag är ju bara en bortskämd åttiotalist.

Jewert sätter ned den liberala foten mot prostitution

Ibland blir jag påmind om hur bra (social)liberaler kan vara när de är som mest ideologiska och därmed inte svävar på målet. Som i morse när jag läste Jenny Jewerts fantastiska kolumn på DN:s ledarsida om prostitutionen under fotbolls-VM. Hon skriver bland annat:

Sedan 1995 är 'dvärgkastning' förbjudet i Frankrike. Enligt beslut som fattades av domstol (Conseil d´État) stred denna traditionella tävling mot människovärdesprincipen, eftersom dvärgarna reducerades till redskap för andras njutning. Om de deltog frivilligt eller inte var ointressant för lagens uttolkare.

Det går att dra en parallell till könshandeln. Om man vill. Handlar människovärdet enbart om självbestämmande? Eller finns det företeelser som kränker alla människors värdighet, och som det därför är motiverat att förbjuda trots att det begränsar vissa individers handlingsfrihet? Frågorna ringar in den ideologiska striden. För en socialliberal är valet enkelt. Den kränkning som det innebär för ett fåtal att inte få tjäna pengar på könshandel, väger lätt mot all information som pekar på att en legalisering av sexköp banar vägen för kriminell och djupt förnedrande behandling av mestadels kvinnor och barn.

Reviderat valresultat - fms åker ut ur kåren

Pga av ett fel när utjämningsmandaten skulle utdelas i kårvalet i Uppsala, har nu resultatet korrigerats i jämförelse med den prognos som publicerats och som jag skrev om nedan (där jag också skrev fel och gav mössorna ett mandat för lite). Det betyder att Fria Moderata Studentföreningen förlorar sina två mandat, vilka istället tilldelas vsf och halvera.nu.

Det här innebär att vi dels slipper fms i kåren - jag har inget emot politiska motståndare, så länge de beter sig schysst och hederligt och sakligt. Knappast de ord jag skulle använda för att beskriva grabbgänget från fms som på valvakan satt i ett hörn och skanderade högljudda ramsor som "hata, hata, hata ssu" och andra stringenta slagord.

Det innebär också att det finns en politisk majoritet på kåren. Oavsett hur styrelseförhandlingarna slutar - än kan mycket hända, och det finns olika tänkbara koalitioner - så innehas de facto en majoritet av mandaten i kårfullmäktige av politiska partier. Räknar man också in halvera.nu som inte är partibundna men tydligt liberala, och mössorna som också är obundna men tydligt konservativa, så är det helt uppenbart att det kan bli ett av de mest politiskt spännande kåråren på mycket länge.

Valresultatet:
Det Nya Mösspartiet: 5 (7)
Fria Moderata Studentföreningen i Uppsala: 0 (0)
Gröna studenter: 6 (0)
Halvera.nu: 5 (5)
Piratstudenterna: 3 (0)
S-studenter: 8 (5)
Uppsala universitets studenter: 7 (16)
Vänsterns studentförbund: 7 (8)

Hela valprotokollet, inklusive personröster, publiceras sannolikt imorgon tisdag, men senast på fredag, på kårens valsida.

(S)törst på kåren!

Idag avslutades kårvalet på Uppsala studentkår och valresultatet visade sig bli smått historiskt. För första gången någonsin (sedan partisystemet infördes) är Socialdemokratiska studenter Uppsala studentkårs största parti! 8 mandat fick vi (förra året 5). Andra skrällar är att kårens nuvarande största parti, det partipolitiskt obundna UUS tappar från 16 till 7 mandat och att nykomlingarna gröna studenter fick hela 6 mandat.

De 41 mandaten har fördelat sig som följer:
S-studenter 8 (5)
UUS 7 (16)
VSF 6 (8)
Gröna studenter 6 (-)
Halvera.nu 4 (5)
Det nya Mösspartiet 4 (7)
Piratstudenterna 3 (-)
FMS 2 (-)

Jag har skrivit lite och länkat till de olika partierna här. Info finns också på kårens valsida.

En tydlig tendens är att de tidigare så starka kårfackliga partierna nu har minskat kraftigt medan de uttalat politiska tar plats. Kåren tar ett rejält kliv åt vänster och en tydligare politisk prägel kommer det nog bli nästa år, såväl på höger- som vänstersidan. S-studenter gick till val på ett starkt program, som vi nu hoppas kunna genomföra under nästa år.

Ny ordförande, vice ordföranden och styrelse väljs på konstituerande kårfullmäktige 23/5. Innan dess är det vanskligt att säga något om vilka partier som kommer att bilda styrelse, och valresultatet öppnar ju för flera olika möjliga konstallationer då ett antal partier är ungefär jämnstarka.

Men det är en annan dag. Nu är det champange och segerfest!

Studiemedelsmonopol på plattan

Imorgon, torsdagen den 4 maj, kommer en rad studentkårer runt om i Sverige kampanja för ett högre studiemedel, som en del av sfs kampanj höjstudiemedlet.nu. Det blir olika aktiviteter på olika håll, bland annat demonstrationer i Västerås, Eskilstuna och Göteborg. I Stockholm har riksdagspolitiker bjudits in att spela studentmonopol på Sergels torg. På en stor spelplan får man gå ett varv (= en månad) där man får 6.900 kr när man passerar gå, och får försöka klara sig så gott det går... Spelet börjar kl 12.00 och alla är välkomna.

Och ja, ni vet... glöm inte att skriva under för ett höjt studiemedel.

Glöm inte att gå och rösta!

Nu pågår nämligen valet till Uppsala studentkår. På campusområden, nationsfik, bibliotek, mataffärer och i kårhuset kan man rösta idag och imorgon. Valresultatet kommer på fredag kväll. Jag har skrivit mer här, och kårens valsida finns här.

Första maj - bildspecial

Efter en fullständig Uppsalavalborg (från flagghissning och sillfrukost på Norrby kl 8 till Snerkies dansgolv vid tvåtiden på natten) finns det knappast något bättre än traditionellt Första Maj-firande. Jag är ju lite svag för riter, så röda fanor, mässingsorkester och hemmamålade plakat passar mig fint. I alla fall en dag om året...

Solen sken trots blåsten, och trots att det var lätt att skrämmas lite av de många kristdemokrater som passerade på vägen till Vaksala torg blev det ett riktigt bra tåg och efterföljande möte i Odinslund. Mona Sahlin talade mycket bra om diskriminering och fördomar, och att Alla ska med - så svårt är det. Om man tror på ett samhälle där verkligen alla får plats, då kan man inte ge upp, även om det krävs mycket för att även de "sista" ska med och inte lämnas på efterkälken.

Efteråt sill med Laboremus, kaffe på Ovandahls, svensk skoldokumentär på Fyrisbion (jättebra! gå och se!) och middag hos Anna. Inte illa. I övrigt får bilderna tala för sig själva.