Var tredje student lever på sina föräldrar

I veckan presenterades Studentbarometern, en stor undersökning om studenters situation. Föga förvånande visade den att en stor andel av studenterna inte klarar sig på studiemedlet. SFS har ju länge pekat på att studiemedlet på c:a 6900/månad inte täcker de kostnader som studenter har, och enligt deras schablonbudget går en student back c:a 1000 kr/månad. Härom veckan gick också socialminister Berit Andnor ut och sa att fattigdomsgränsen i Sverige (60% av medianlönen) ligger på 8.300 - ungefär vad SFS kräver.

Ett oroande resultat i studentbarometern är att så många som en tredjedel av alla studenter får ekonomisk hjälp av sina föräldrar för att klara sig. SFS ordförande Niclas Sigholm kommenterar i DN:

- Drygt en tredjedel av studenterna betalar mer än hälften av studiemedlet i hyra. Många tvingas jobba och hinner inte ägna tillräckligt mycket tid åt sina studier, konstaterar han.

Rapporten, som publiceras i nästa vecka, visar att många inte skulle klara studietiden utan uppbackning hemifrån. På frågan hur studenterna ordnar finansieringen svarar 33 procent att de får ekonomisk hjälp av sina föräldrar. Större delen av dem, 23 procent, får upp till 1.000 kronor i månaden av sina föräldrar. Resten får 1.000 kronor eller mer per månad.

- Det får inte vara så att högskolestudier bara är möjliga för den som har tillgång till extra resurser, säger Niclas Sigholm.

Jag tror att det stora problemet är den förlegade bild av vem studenten är, som fortfarande finns hos många. Hälften av alla studenter är över 25 år gamla, en femtedel har barn och många har arbetat innan studierna och levt som vuxna i flera år. Allt färre studenter är nudelätande 19-åringar i studentkorridor utan sommarhyra som åker hem till föräldrarna på somrarna eller på helgerna och får mat och pengar. Att som 25-30-åring behöva leva på sina föräldrar är inget som förväntas av någon annan grupp i samhället. I ett samhälle med generell välfärd fungerar det inte att se studenter som en privilierad grupp som ändå alltid kommer klara sig och dessutom kommer få det bättre såsmåningom, och därför inte behöver samma tillgång till trygghetssystem och rimlig levnadsstandard som andra. Det måste vara möjligt för att alla studera, och det måste vara möjligt att leva också under den perioden av sitt liv. En höjning av studiemedlet är ett första steg, nästa är rimliga socialföräkringar för studenter - idag kan studenter totalt falla igenom systemen om de blir sjuka, gravida eller arbetslösa på sommaren.

Skriv på för en studiemedelshöjning!

Kränkande Jesusbilder eller utmanande konst?

Domprosten i Stockholm, Hakon Långström, har beslutat sig för att lämna sin tjänst i protest mot en kommande konstutställning på kulturhuset med olika Jesusbilder, som han anser vara kränkande. Utställningen stöds ekonomiskt av Stockholms stift och Svenska kyrkan på nationell nivå. I P1-morgon imorse intervjuades han, liksom stiftsdirektor Anders Bergkvist. Långström menar att de provocerande Jesusbilderna är kränkande, och att domkyrkoförsamlingen (där domprosten alltså är chef) var helt överens, såväl anställda som förtroendevalda, om att utställningen var olämplig och att stiftet kört över församlingen (något man kan läsa mer om i kyrkans tidning). Bergkvist menade å andra sidan att det är en poäng med att några bilder är provocerande, och att utställningen rymmer en lång rad bilder från olika tider. Han menade också att fotografier kan uppfattas som "närmare" än målade bilder, men i lika hög grad är konstverk i behov av tolkning och inte ska ses som dokumentära (lyssna på inslaget här).

Jag har inte sett bilderna alls, men tror i allmänhet att vi snarare behöver fler bilder av Jesus, inte färre. Genom att se Jesus genom andra människors ögon kan bilderna, tankarna och tron fördjupas och förnyas. Det som provocerar handlar ofta om sexualitet och kön, och att lyfta andra bilder av Jesus i det ljuset handlar sannolikt inte i första hand om att medvetet kränka eller vanhelga, utan tvärtom att lyfta upp och "helga" människors tidigare ohörda erfarenheter.

Samtidigt måste man ta människors upplevelse av det heliga på allvar. Det går inte att avfärda den som ser det som kanske är det viktigaste i sitt liv behandlas på ett (som man uppfattar det) respektlöst eller vanhelgande sätt, som pryd moralist eller homofob. Gränsen mellan det provocerande, uttalandet av obehagliga sanningar å ena sidan och plumphet och sensationssökande å den andra är ibland smal.

Dock är det stor skillnad på vad som sker i en konstutställning (visserligen stödd med kyrkans pengar) och vad som sker i gudstjänster och kyrkorum. Svenska kyrkan har en viktig funktion i samhället som kulturaktör, och då är det också viktigt att utmana och förnya vad som är kyrklig och religiös kultur och att hitta nya mötesplatser mellan kultur och kyrka. Frågan är också, som Karin skriver, hur mycket ansvar som ligger på den enskilda församlingen och dess ledare att ta ansvar för vad kyrkans nationella och regionala nivå fattar för beslut.

Bloggblogg

Jag vet att postningstakten varit låg på sistone, och många inlägg har mest varit referenser och länkar. Det händer mycket nu - och det ger lite mindre tid att skriva, och framför allt mindre tid och energi att fundera ut saker att skriva om. Men håll ut, snart är jag tillbaks i full fart, hoppas jag. Fast nu är det valborg och första maj och sen är det kårval och annat. Och så ska jag ju helst sköta skolan samtidigt också...

Dags för kårval

Snart är det dags för kårval i Uppsala. Nästa vecka - 2-4/5 - ska Uppsalas studenter avgöra vilka som ska leda kårens arbete och vad kåren ska ägna sig åt. I år ställer 8 partier upp av lite olika slag. Det största partiet i kåren är det partipolitiskt obunda catch-all-partiet Uppsala Universitets Studenter UUS som i år sitter i kårstyrelsen tillsammans med vänsterns studentförbund vsf. I kårfullmäktige sitter även de konservativa traditionsivrarna Det nya mösspartiet och de lätt populistiska tokliberalerna halvera.nu. Och så såklart mitt eget parti, s-studenter. Bland de tre nya partierna finns två politiska partier, Fria moderata studentförbundet (som är nygamla, de har suttit i kårfum tidigare) och gröna studenter (miljöpartiet, alltså). Festligast är Piratstudenterna som presenterar sig så här på kårens webbplats:

Piratstudenterna

Allt åt alla!

Vi är trötta på att vara styrda av byråkratiska landkrabbor som inte dricker rom. Vi vill ha allt gratis för att vi är värda det. Open Source, fildelning, kopior, kistor med guld och smycken och allt annat som sätter guldkant på tillvaron ska vi ha, och det nu. Med Jolly Roger i topp och vissheten om att vi har historien på vår sida strider vi mot upphovsrätt och toppstyre.

Det är vår tur nu, vinden har vänt. All makt till de sju haven! Vi tycker också det är viktigt att arbeta mot övervakning i alla dess former. Vi stödjer alla som delar med sig, från Jesus som kopierade bröd och Gandhi som kopierade salt (vi är också mot gubbvälde).

Vi är inte som andra partier eftersom vi har skörbjugg.

Allt åt alla!
Sharing is caring.

Även om jag onekligen blir lite charmad av piraterna så tycker jag såklart att alla ska rösta på s-studenter. Inte bara för att det är mitt parti, utan för att vi går till val på konkreta förslag på hur vi ska förbättra utbildningen i Uppsala och situationen för studenterna. exempelvis vill vi införa ett nytt system för den lokala studiebevakningen genom att införa kursombud på varje kurs, vil vill jobba för praktik för alla som vill ha det, och bättre praktik för de som redan har. Arbetet mot diskriminering och trakasserier fortsätter, liksom kampen för ett högre studiemedel och att arbetslösa studenter ska ha rätt till socialbidrag på sommaren. Vi har formulerat vårt valmanifest så här:

S-studenter.

Kämpar för dig.

För ett öppet och jämställt universitet

Ett universitet för alla. Vi vill arbeta för att bryta den sociala

och etniska snedrekryteringen till universitetet och arbeta

mot alla former av diskriminering och trakasserier. läs mer

Praktik till alla

Alla ska få in en fot på arbetsmarknaden under sin studietid.

Vi vill därför arbeta för att alla ska ha möjlighet till praktik

och förbättrad verksamhetsförlagd utbildning (VFU). läs mer

Kåren ska ta smällarna åt dig

Vi vill arbeta för bättre studiebevakning; det ska finnas

kursombud på alla kurser och ett utvecklat stöd till studieråd

och föreningar. läs mer

Mer pengar!

Vi vill arbeta för att studenter ska ha rätt till socialbidrag vid

arbetslöshet på sommaren, höjt studiemedel, förbättrade

sjukskrivningsvillkor och billigare kurslitteratur. läs mer

Ni som är medlemmar i kåren borde ha fått ett grönt kuvert i brevlådan med allt man behöver för att rösta men man kan också rösta i vallokal nästa vecka. Alla tider och platser finns här.

Mera Nuderhyllningar

Hoppas ni sett att Katrine Kielos, laboremit på vift i Michigan, inte bara hyllar Pär Nuder i sin blogg utan nu också i expressen. Way to go, Katrine!

Spela lundakarnevalens mobilspel "fattig student"

I maj är det Lundakarneval, och en (liten) del av karnevalen är karnevalsspelet. I år är temat för spelet Fattig student som väl får ses som en del av den pågående kampanjen för att höja studiemedlet (skriv på!)

För att få tag på spelet, wappa in på www.lundakarnevalen.nu/wap eller skicka ett sms med texten karneval 1 till 72550 (5 kr) och ladda ner det. Funkar på de flesta telefoner som stöder java.

Mångfald och ekonomi nästa år

SFSFUM är inne på sin sista dag och nu återstår bara några val, formalia och avtackningar. Under de senaste två dagarna har vi framför allt diskuterat stadga, budget och verksamhetsplan, alltså vilka frågor sfs ska arbeta med nästa år. Det kommer att bli ett stort fokus på riksdagsvalet och framför allt att lyfta frågorna kring studenters ekonomi och studiemedlet i valdebatten. Det kommer också att arbetas med finansiseringsfrågorna - hur mycket pengar lärosätena får och på vilket sätt - och mångfaldsfrågor. Mångfaldsarbetet kommer inte att inriktas på tillträdesfrågor, vilket mest varit i fokus hittills (vilka som kan/får/uppmuntras att börja studera) utan istället fokuseras arbetet mot hur situationen ser ut i högskolan, vilka som stannar kvar och fullföljer sin utbildning och vad som gör att vissa grupper i högre utsträckning än andra hoppas av. Även frågor om övergång till avancerad nivå och forskarutbildning finns med.

Den stora frågan i stadgediksussionen var att införa en jämställdhetskvot i sfs styrelse, att könsfördelningen måste vara jämn inom spannet 40-60, vilekt styrelsen hade föreslagit. Förslaget föll, men ledde till en intressant debatt om behovet av kvantitativ jämställdhet och vilka åtgärder som är bra, rättvisa och effektiva. Jag tycker att det var tråkigt, jag tror att förslaget (trots att det kunde framstå som lite krångligt tekniskt) hade fungerat bra och snart hade setts som självklart. Men diskussionen om hur jämställdhetsarbetet i organisationen och på möten kan förbättras och integreras med övrigt arbete kommer garanterat fortsätta.

En sista rapport kommer sannolikt senare idag.

Elin, Pelle och Esbjörn ska leda SFS

I förmiddags valde SFS ny ledning - Elin Rosenberg, Göteborg till ordförande och Pelle Rödin, Uppsala och Esbjörn Hyltefors, Linköping till vice ordföranden. De ska vara arvoderade på heltid under nästa år för att leda den nationella studentrörelsen under riskdagsvalet och såklart resten av året också. Jag tror att det innebär en stark ledning med duktiga opinionsbildare och påverkare som kommer leda organisationen framåt.

De nyvalda presenteras vidare på sfs hemsida.

Grattis Elin, Pelle och Esbjörn!

Maria Egestål får SFS jämställdhetspris

SFS första jämställdhetspris har delats ut, och i år går det till Maria Egestål. Maria var studenten som tog upp kampen mot student.se se som ordnade ett minst sagt tveksamt arrangemang (med poker, vinprovning och underklädesvisningar) på olika kårhus runt om i Sverige. När Maria började fråga kårer om de visste vad arrangemanget gick ut på, hängdes hon ut med namn och e-post på student.se för att folk skulle maila henne och klaga - vilket de gjorde. Men hon fick också mycket stöd, inte minst från andra kåraktiva, och delar av student.ses sponsorer drog sig ur.

Jag skrev om händelsen här, när det begav sig.

Grattis Maria, kampen fortsätter!

(pressmeddelandet från sfs)

SFSFUM börjar idag

Om en liten stund börjar årets stora studentpolitiska happening - SFS fullmäktige i Örebro. C:a 400 kåraktiva och andra samlas i Conventum i Örebro för att välja ny ledning för organisationen, fastställa verksamhetsplan och budget och massa annat. Imorgon bitti väljs ny ordförande och vice, och redan idag drar diskussionen igång om det som förväntas bli årets stora fråga - ska vi införa en jämställdhetsgräns (60-40) i valet till styrelsen? Kan verka vara en väldigt teknisk grej men väcker frågor om positiv särbehandling, jämställdhet och demokrati. Ska bli väldigt spännande!

Imorgon blir det också debatt mellan riksdagspartierna och mycket annat. Beroende på datortillgång så blir det fler rapporter under helgen.

Påskpredikan - Varför söker ni den levande här bland de döda?

Den här predikan höll jag som en övningsuppgift i skolan i mitten på februari. Men eftersom den "utspelar sig" idag får ni läsa den först nu. Den utgår ifrån Lukas 24:1-12. Glad påsk!

Varför söker ni den levande här bland de döda?
Frågan måste ha tett sig obegriplig för kvinnorna där vid graven. En sån där fråga som man inte bara har svårt att svara på, utan som liksom bygger på helt andra förutsättningar än de man tror att man har för handen. De hade kommit för att ta hand om den döda kroppen, för avslutning, begravning. På ett ohyggligt sätt hade inte bara deras vän och mästare dött en grym död. Med honom hade deras hopp och drömmar grusats. De var inställda på att få avsluta för att kunna gå vidare, att en stund få sörja men att sedan hitta ett nytt sätt att gå vidare med livet. Och nu var kroppen borta, ingenting var avslutat eller dött eller som det borde vara. Och så den här frågan, nästan retsam: Varför söker ni den levande här bland de döda. En fråga som i sin självklarhet vänder upp och ner på allt. Den innehåller ett spirande hopp, en möjlighet att situationen inte är så hopplös som det verkade, att det kanske inte är avslut som de kom dit för, utan en ny början.

Varför söker ni den levande här bland de döda?
Lärjungarna inne i staden får på ett sätt också frågan, om än indirekt. De söker kanske inte så konkret efter Jesus som kvinnorna vid graven gjorde, men också de var inställda på död, avslut. Så inställda att de inte ville lyssna på kvinnorna som kom tillbaka från den tomma graven. När de försökte förklara att det ofattbara hade hänt och att hoppet inte var ute, blev de avfärdade – av alla utom Petrus. Kanske hade Petrus inte riktigt gett upp det där hoppet. Kanske väckte frågan också något i honom, att hans uppgift inte var att stanna i döden och hopplösheten, utan att istället söka efter någon levande.

Varför söker ni den levande här bland de döda?
Frågan innehåller flera olika möjliga tolkningar. Ett spontant svar kan ju vara att de gör fel, kvinnorna. Att den levande inte finns bland de döda och att de ska någon annanstans och leta. Och så har väl frågan ofta tolkats, särskilt som det är uppenbart att Jesus är borta. Samtidigt är det kanske inte så dumt tänkt. Att Jesus är levande innebär ju en radikal förändring – han är inte bara ”inte död”, utan en som har varit död men besegrat döden. Han är levande i en särskild bemärkelse av ordet – uppstånden, den levande Guden. Och det skulle Jesus inte kunna vara, utan att först ha varit bland de döda.

Den levande Guden, är en Gud med erfarenhet av döden – mycket konkret, men också i vidare bemärkelse. Uppståndelsen var inte bara en historisk händelse, den innebär också en egenskap hos Gud, och pekar på ett gudomligt mönster – uppståndelse­mönstret – som genomsyrar hela livet. Den levande Guden går genom död till liv, och kan hjälpa oss att hitta det levande, det friska, hoppet mitt i allt det som verkar vara död, sjukdom, hopplöshet. Gud är den levande Guden, en Gud bland de levande, men också en Gud som gör levande. En levande Gud innebär ett hopp, ett hopp om en kärlek och ett liv som kan bära oss genom hela livet, inte en kortsiktig tröst utan ett hopp som håller i liv och död.

Varför söker ni den levande här bland de döda?
Frågan kan vi bära med oss även idag. Vågar vi lita på att gud faktiskt är den levande Guden som bär oss genom död och liv, och vars kärlek är starkare än döden? När kvinnorna vid graven fick frågan, vändes deras tillvaro upp och ner, de fick nya perspektiv och skickades ut på nya uppdrag, där det första var att berätta för lärjungarna. Mötet med den levande Guden ger nya möjligheter och utmaningar, det väcker också hos oss ett hopp om att livet är starkare än döden. Det hoppet kan också ge oss mod, initiativ och kraft att försöka se det levande i det till synes döda, se möjligheter där människor förblindas av problem och svårigheter. Den levande Guden har uppdrag och uppgifter också för oss. Och mitt i allt det svåra, det arbetsamma eller det som verkar som död, får vi bäras av hoppet, att Gud är den levande Guden, den Gud som ger liv.

Favorit i repris

Tredje gången gillt?
Sökes: sommarjobb. Juni - augusti 2006, helst där mina kvalifikationer kommer till användning (men ju närmare juni det blir, desto mindre kinkig blir jag).

Finnes: prästkandidat med akademisk examen i religionssociologi, bibelvetenskap och andra ämnen inom religionsvetenskapen, samt 10 p kulturstudier, flera av dessa kurser med genusinriktning. Erfarenhet av politiskt arbete, framför allt inom utbildningspolitik, jämställdhetsfrågor och kyrkopolitik men har koll på ganska många olika områden. Många års vana av ledaruppgifter, framför allt bland ungdomar, såväl pedagogiska som arbetsledande uppgifter. Viss internationell erfarenhet, som stipendiat i Zimbabwe för Svenska kyrkan, i Laboremus Sydafrikaprojekt, som delegat på Kyrkornas världsråds missionskonferens i Aten 2005. Har också jobbat med internationella frågor i Sverige, framför allt inom Svenska kyrkan/Lutherhjälpen/SKM. Vana att analysera och skriva akademisk text såväl som andra former av text (kolla runt lite i bloggen för exempel). Erfarenhet av olika sorters informationsarbete/föredragshållande/workshops och liknande. Även en god portion servicevana från reception/kundtjänst, kök/servering och annat.

Jag är ambitiös, produktiv, engagerad, positiv och gillar att lära mig nya saker.

Vill nån anställa mig, eller tipsa om ett jobb, skicka ett mail till maax0710 [a] student.uu.se

Uppdaterade länkar

Har uppdaterat länklistan, som synes. Några har försvunnit och några har kommit till. Kolla särskilt in den nya sektionen Vänner på vift - där finns förutom goda vännen Kajsa i Paris även Helena, som till vardags är studentpräst i Uppsala men nu tjänstgör som fältpräst med FN-styrkorna i Liberia. Även Johan är präst, sedan ett par månader församlingspräst och lärare på prästseminariet i Maputo, Mocambique. Kolla också in Anders blogg, han är biståndsarbetare i Gambia för Afrikagrupperna - just nu täta rapporter om det misslyckade försöket till statskupp i landet.

Ge alla kvinnor rätt till abort i Sverige

I Sverige har vi fri abort - men bara för svenska medborgare, och (numera även) asylsökande och kvinnor som har uppehållstillstånd. All annan vård är tillåten att utföra på människor oavsett hemland, men just abort är förbjudet. Inte ens medborgare i andra EU-länder har möjlighet att göra abort i Sverige.

I gårdagens Aktuellt presenterade vårdminister Ylva Johansson ett mycket välkommet förslag - alla kvinnor, oavsett nationalitet, ska kunna göra abort i Sverige. Det kommer visserligen att bli på egen bekostnad, men det ger ändå många kvinnor möjlighet att göra legala säkra aborter. Den nuvarande lagstiftningen är omoralisk och otidsenlig, säger Johansson. Förslaget har varit ute på remiss och i princip alla är positiva, förutom katolska kyrkan samt anti-abortorganisationen Ja till livet som lämnat en spontanremiss.

Motsatsen till fri, tillgänglig legal abort är inte inga aborter, utan farliga, illegala aborter. C:a 70 000 kvinnor dör varje år i sviterna av illegala aborter, många fler blir sterila eller sjuka, enligt WHO. I flera EU-länder, som Malta, Portugal, Irland och Polen är abortlagstiftningen mycket restriktiv eller abort helt förbjudet. Sverige kan och bör vara ett föregångsland för goda möjligheter till fri och säker abort.

(Kolla gärna på svt:s sida, mycket bakgrundsmaterial och itnervjuer samt länkar till en rad dokument i frågan)

44 miljoner på sex veckor

Lutherhjälpens fasteaktion (som jag skrivit om här och här) avslutades i söndags, och sammanlagt har det preliminärt samlats in 44 miljoner kronor de senaste sex veckorna. Det är en ökning med 3,3 miljoner från förra året, detta trots att det inte varit några större naturkatastrofer i början på året, något som annars är det som mest får människor att ge pengar till såväl Luterhjälpen som andra organisationer.

Pengarna kommer att användas till Lutherhjälpens långsiktiga arbete för att utrota hungern, genom att ge människor möjligheter att själva förändra sina byar eller jordbruk eller på andra sätt bygga långsiktiga lösningar istället för katastrofhjälp och biståndsberoende. Ett bra exempel är Adi Kubulo, byn i Eritrea där man på fem år nästan utrotat hungern. En viktig del i framgången är möjligheten till små utvecklingslån, men även gemensamma projekt som vägbyggen, terrassering och skogsplantering. Läs mer eller se Leif Gustavssons film om byn (c:a 10 min).

Trots att fasteaktionen är över för i år, kan man som alltid stödja Lutherhjälpens arbete genom att ge en gåva eller bli månadsgivare.

Utrota hungern - idag!

Idag avslutas Lutherhjälpens fasteinsamling - den årliga kampanjen som pågår mellan fastlagssöndag och palmsöndag, som jag skrivit om tidigare. Under de senaste veckorna har många församlingar och enskilda skramlat bössor, ordnat livsloppet, haft brödauktioner, loppmarknader och en massa annat för att samla in pengar till Lutherhjälpens långsiktiga arbete för att utrota hungern.

Stöd arbetet genom att bli månadsgivare eller ge en gåva (det kan man göra varje dag, även efter idag) eller läs mer om Lutherhjälpens arbete.

Jag är en av de hundra...

... bloggare (eller lite mer) som inbjudits att delta i Nätrot -06, ett seminarium om bloggen som politiskt verktyg, arrangerat av (s) i riksdagen och LO. Vi bloggare som bjudits in är på olika sätt engagerade i att motverka en borgerlig valseger, och jag är väldigt glad (och lite hedrad) över inbjudan. Tyvärr passar datumet inte så bra, men det ska nog gå att ordna.

Medverkar gör bland annat Joe Trippi, bloggpionjär och ansvarig för Howard Deans presidentvalskampanj som mycket byggde på gräsrotsarbete på nätet. Ska bli otroligt spännande! Läs mer hos Kulturbloggen och Urban Lindstedt.

Det blir en höjning - men långt ifrån tillräcklig

[Uppdaterad] Det blev en höjning av studiemedlet på 300 kr/månad (varav 100 kr bidrag och 200 lån) i vårbudgeten som blev klar i morse, rapporterar ekot. Vänstern accepterade budet, men på vänsterns hemsida skriver Alice Åström att det bara är ett första steg, och att (v) nu kommer driva studiemedlet som en valfråga.

SFS är inte nöjda med höjningen, och i ett pressmeddelande säger vice ordförande Lotta Ljungquist:

– Studenternas ekonomi har släpat efter i 15 år, nu finns för första gången en chans att göra något åt det. Då föreslår de en höjning som bara är en femtedel av vad som behövs, säger Lotta Ljungquist.

300 kr räcker inte långt. Enligt den exempelbudget som sfs ställt upp går studenter back c:a 1000 kr/månad och många måste jobba extra eller få pengar från sina föräldrar eller leva på en sambo för att klara sig. En rejäl höjning behövs!

Samtidigt är det ju tydligt att studentrörelsens enade arbete för ett höjt studiemedel börjar ge resultat. Tyvärr inte i ett tillräckligt högt studiemedel än, och den kampen fortsätter. Men nu finns frågan på allvar på dagordningen, och nu finns större möjligheter än på länge att diskutera studenters ekonomiska situation politiskt. Räkna med att det blir mycket studiemedel i valrörelsen.

[Uppdatering] I dn:s artikel finns också bildbevis på den engagerade studentrörelsens företrädare demonstrerande utanför budgetförhandlingarna.

(som vanligt: skriv under för ett höjt studiemedel!)

Höjt studiemedel redan i sommar?

[Uppdaterad] Det verkar luta åt ett höjt studiemedel i vårbudgeten. Hur mycket är dock osäkert, och även om regeringen verkar vara beredd att gå v och mp till mötes så är stödpartierna inte nöjda. Ekot skriver att man fortfarande inte är överens medan svd tror att det snarare är nivåerna det handlar om (via sfs.se). Jag har tidigare skrivit om studiemedelsfrågan, och nästan 3000 personer har skrivit på för ett höjt studiemedel på sfs kampanjsida höjstudiemedlet.nu.

[Uppdatering] Enligt rapport ikväll har regeringen föreslagit en höjning av studiemedlet på 300 kr/månad redan från 1 juli, men (v) är inte nöjda utan vill förhandla vidare. Rapport menar också att detta i princip är den enda fråga som återstår i förhandlingarna. [Uppdatering]

Andra glädjande nyheter i vårbudgeten är investeringsstöd till studentbostäder, (som förhoppningsvis kan ge lägre hyror för nybyggda studentbostäder), plusjobb för ungdomar och satsningar på ungdomspsykiatri och hemlösa.

Helle Klein om nya äb

Hoppas att ni inte missat Helle Kleins ledarkrönika i aftonbladet idag om nya ärkebiskopen Anders Wejryd. Hon gör flera intressanta reflektioner.

Det moderna samhället präglas av en sorts gärningsrättfärdighet – på individen läggs oerhörda krav att ständigt lyckas, ständigt prestera mer. Om hon misslyckas är det hennes eget fel – det gäller såväl i relationer som i yrkesliv.
I de kraschade livsprojektens och utbrändhetens tid behövs en röst som säger: Du är älskad som du är, inte för vad du gör.
Kyrkan ska inte vara moralismens och präktighetens väktare utan nådens väktare, förklarar Wejryd för Kyrkans tidning.
”Ju mindre personlig erfarenhet man har av egen relation till Kristus, desto mer tror man att moral är vår grej. Det finns andra kloka som kan tala om moral och etik. Men det är få som kan berätta om Gud som älskar oss villkorslöst”, säger han.

Och Helle fortsätter:

Solidariteten och värnandet av människovärdet verkar vara den nya ärkebiskopens käpphästar. Det är ingen dålig dagordning för Svenska kyrkan på 2000-talet.
Utöver detta måste ärkebiskopen fundera över vad det är att vara kyrka i ett mångkulturellt samhälle. Både öppenheten och egenarten borde få bli ledstjärnor.

Hela intervjun med Anders Wejryd finns hos kyrkans tidning.