Det kommer att bli krångligare att komma in på högskolan i framtiden för den som inte gått hela gymnasiet. Regeringen vill ta bort den s.k. 25:4-regeln, som innebär att den som är minst 25 år gammal och har 4 års arbetslivserfarenhet samt godkänt gymnasie-/komvuxbetyg i svenska och engelska automatiskt har grundläggande behörighet för högskolestudier. 25:4-regeln ger alltså grundläggande behörighet – på många utbildningar krävs särskild behörighet i vissa ämnen och dessa måste alltså uppfyllas oavsett. Regeringen vill nu ta bort regeln och ersätta den med en individuell prövning av människors erfarenheter och kunskaper. Detta skriver bl a DN idag. I artikeln uttalar sig även SFS ordförande Elin Rosenberg som är kritisk till förslaget. Dels för att det behövs fler vägar in i högskolan, inte färre, dels för att en individuell prövning riskerar att bli godtycklig och inte lika rättssäker som den generella 25:4-regeln.
Det har länge varit ett mål i utbildningspolitiken att få en breddad rekrytering till högskolan. Den socialdemokratiska regeringen byggde ut antalet platser och lärosäten och gjorde en rad andra insatser för att bredda rekryteringen - alltså få fler utlandsfödda och med arbetarklassbakgrund att börja studera, men underlätta att börja läsa senare i livet, även de som inte läste på högskolan direkt efter gymnasiet. En väl utbyggd vuxenutbildning är också en förutsättning för en breddad rekrytering och ett livslångt lärande. De här tankarna har såklart inte varit specifika för socialdemokratin, utan delas av många. Studentrörelsen och lokala kårer har drivit projekt och arbetat med frågan, och de flesta andra politiska partier har också sagt sig vilja ha en bredare rekrytering. De senaste åren har också fokus förskjutits från själva antagningen och rekryteringen, till att se på hela utbildningen, examen och arbetsmarknaden. Det finns anledning att tro att studenter med icke-akademisk bakgrund hoppar av i högre utsträckning än andra, trivs sämre och har svårare att få jobb efter examen. Bland annat i Uppsala har universitetet och studentkåren börjat jobba med s.k. retentionsplaner (retention = ung. kvarstannande) för att se vilka studenter som stannar och vilka som försvinner, samt se vilka insatser som kan göras för att studenterna ska klara sig och stanna kvar på utbildningen. I de här sammanhangen handlar det inte bara om att klara själva studierna utan också om arbetsmiljö, trakasserier, avsaknad av stödinsatser, diskriminering och andra saker som kan hindra eller försvåra studierna. Även SFS jobbar med frågor kring mångfald och retention i år.
Trots många insatser är den sociala snedrekryteringen fortfarande ett problem i den svenska högre utbildningen. Ungdomar från ett akademikerhem har 6-7 gånger högre sannolikhet att börja läsa på högskolan än ungdomar från arbetarhem. Och tyvärr verkar regeringens politik snarare försvåra än underlätta en breddad rekrytering. Förutom att de vill minska antalet platser – eller åtminstone inte öka dem, trots växande årskullar som slutar gymnasiet – vill de nu alltså även ta bort en av vägarna in i högskolan. En väg som alltså används av människor som av olika anledningar inte fullgjorde gymnasiet men som ägnat några år åt att arbeta och oftast har tillräckliga kunskaper och framför allt motivation för att klara högre studier.
Regeringens politik för högskoleutbildning kommer att ge färre utbildning, och det kommer inte att slå jämnt fördelat. Det är studenter med arbetarbakgrund eller studenter som vill börja läsa senare i livet som kommer att få svårare att börja studera. Ambitionen att å en bredare rekrytering och ett livslångt lärande kommer att få stryka på foten. För den som vill tro på utbildning som en möjlighet för alla i samhället, inte bara några få, så ser det ut att bli fyra mörka år med den borgerliga regeringen.
Andra bloggar om: politik, utbildning, regeringen, breddad rekrytering
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar