tisdag, oktober 31, 2006

Medlemsskap en solidaritetshandling

Idag, den sista oktober, är den sista dagen att lämna svenska kyrkan för att inte betala kyrkoavgift under nästa år. Precis som med folkbokföringen görs en koll den 1/11, och där en person är skriven den dagen, där betalar hon kommunalskatt nästa år - och är hon medlem i svenska kyrkan betalar hon kyrkoavgift.

Sista dagarna i oktober brukar det finnas gott om uppmaningar att lämna kyrkan av olika grupper - av ekonomiska eller ideologiska skäl. Jag tänkte utnyttja utrymmet att uppmana människor att stanna kvar.

Ofta frågar människor varför man ska vara med i kyrkan. Jag tror att de då förväntar sig ett säljsnack eller en lista på förmåner. Men det tror jag inte är relevant eller det viktiga. Visst kan det vara bra för människor att veta att man normalt inte begravs kyrkligt om man gått ur (oavsett om man betalar) och att kyrkan bara förrättar vigslar om den ena parten är med. Men jag tycker inte att det är därför man ska vara med.

Jag tycker att det rimliga är att fundera kring om man tycker att det är bra att kyrkan finns som en rikstäckande men fristående verksamhet, och alla dess byggnader. Jag har all respekt för att svaret på den frågan är nej, eller att man inte har något emot kyrkan men inte vill stödja den. Då ska man inte vara med. Men om man tycker att det är bra att kyrkan finns, då finns det bara ett bra sätt att se till att kyrkan och dess verksamheter fortsätter: var med och betala. Det låter krasst, men kyrkan är helt och hållet beroende av sina medlemsavgifter, och på fler och fler håll märks det nu otroligt tydligt att tillhörigheten minskar. I en stad som uppsala, där antalet utträden varit drygt 1% av medlemmarna per år, har det de senaste åren inneburit minst tre sålda kyrkor, ett antal uppsägningar och minskad verksamhet i flera församlingar. Antalet medlemmar spelar roll.

Det finns också en spridd bild av att de saker som uppfattas som "allmäna" med kyrkan - som byggnaderna och musiken och resten av kulturarvet - betalas med vanliga skattemedel. Så är det inte. Staten ger visserligen möjlighet till något som heter kyrkoantikvarisk ersättning, men det handlar om riktade bidrag som man söker för speciella renoverings- och restaureringsinsatser. Den vanliga driften av de tusentals medeltida (och senare) kyrkor som finns i sverige ligger på varje enskild församling. Detsamma gäller musikverksamheten och konstskatterna.

Det kan ju kanske kännas märkligt att vara med och betala för kyrkobyggnaden om man inte gillar inriktningen på verksamheten - men då finns alla möjligheter att påverka. Ställ upp i valet eller gå åtminstone och rösta. Engagera dig i församlingens verksamhet - på många håll behövs det många frivilliga och det går ofta att komma med initiativ. Mycket av det som människor uppskattar - det sociala, hjälp- och stödverksamhet, musiken, det internationella arbetet - bärs av frivilliga på olika sätt.

Att vara med i svenska kyrkan är en solidaritetshandling med dem som behöver den. Och det är inte alltid man själv vet om och när man kan behöva den.

Andra bloggar om: , , ,

Inga kommentarer: