söndag, oktober 01, 2006

Halvmessyr om trängselskatten

Så har de borgerliga partiledarna kommit överens om den heta potatisen trängselskatten. Med ett tydligt ja i stockholm, nej i de kranskommuner (vilket ju inte alls är alla) som hade en parallell omröstning med en annan fråga, tre borgerliga partier mot och ett för har det inte varit lätt att veta hur resultatet skulle bli. Och nu har man alltså kommit överens om att återinföra trängselavgifter, men tillfälligt för att så småningom ge möjlighet att införa en lokal/regional avgift istället. Pengarna ska gå till byggandet av Förbifart Stockholm och andra vägar i regioner, inte till kollektivtrafiken.

Till viss del är det ju ett glädjande besked. Förutom att ett helt slopande av trängselavgifterna hade inneburit stor kapitalförstöring av de teknikinvesteringar som gjorts, skulle ett nej nu låsa debatten för lång tid framöver och omöjliggöra miljöavgiftslösningar. Eftersom många andra städer, bl a i USA, bevakar debatten i Stockholm är det också glädjande om avgifter här kan innebära konstruktiva lösningar i fler städer med en ohållbar trafiksituation världen över. Självklart är det ju också bra för miljön, hälsan och trängseln inne i Stockholm att trafiken minskar.

Samtidigt har den borgerliga uppgörelsen lyckats tappa två av de viktigaste poängerna med trängselavgifterna. Det ska nämligen inte gå några pengar till kollektivtrafiken, varken på kort eller lång sikt. Avgifterna ska finansiera kringfartsleder som visserligen behövs men som inte ensamma kan klara Stockholms - och i förlängningen Sveriges - trafikbehov. En viktig del av Stockholmsförsöket var just satsningen på kollektivtrafiken med extra busslinjer och förtätad spårtrafik. Samtidigt ville den rödgröna majoriteten också satsa på Citybanan, en möjlighet till fler spår vid Stockholms central som skulle förbättra tågtrafiken både lokalt i Stockholm och för all passerande tågtrafik. Den nya borgerliga trafikuppgörelsen innebär alltså mer biltrafik, mindre kollektivtrafik. Knappast bra för miljön, och inte heller samma effektiva fördelningspolitik som Stockholmsförsöket innebar - människor med mer resurser betalade för kollektivtrafik som kom de med mindre resurser till del.

Dagens uppgörelse innebär alltså en halvmessyr som dessutom verkar göra alla missnöjda. Avgiftsmotståndarna blir missnöjda för att de fortfarande måste betala, och förespråkarna missnöjda med utebliven satsning på kollektivtrafik och långsiktiga spårtrafikslösningar.

Andra bloggar om: , , , ,

Inga kommentarer: