/.../ Jesus steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: ”Herre, skall du tvätta mina fötter!” Jesus svarade: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.” Petrus sade: ”Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!” Jesus sade till honom: ”Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.” Då sade Simon Petrus: ”Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.” Men Jesus sade till honom: ”Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla.” /.../
Hör ni genansen i Petrus röst? Jag tycker mig höra en blandning av stolthet, rädsla, genans och att det är något han inte förstår. Jesus, som han kallar Herre, som han hade följt i flera år och som han ville vara med och vara som – skulle han få göra en så simpel, nästan förödmjukande uppgift som att tvätta fötterna? Petrus vägrar först. Aldrig i livet! Det är obegripligt för honom, dels att Jesus som han har sett göra så fantastiska saker skulle göra något sådant, tvätta de andras fötter. Och jag tror att det är lika obegripligt för Petrus att just hans fötter ska tvättas. Han är ju lärjunge till Jesus, inte tvärtom. Men när Jesus insisterar så ger Petrus efter, och är beredd att låta Jesus tjäna honom.
Jesus tvättar lärjungarnas fötter som ett exempel, han uppmanar dem sedan att tvätta varandras fötter och att inte göra skillnad på människor. Mästaren är inte förmer än sin tjänare och budbäraren är inte underlägsen den som sänt honom. Men jag tror också att Jesus gör det som bild för vad som ska komma. Om bara några timmar ska han som för några dagar sedan hyllades som kung förnedras, hånas, torteras, överges och dödas. Och hur märkligt de än låter så gör han det för oss. Han som borde hyllas som kung behandlas som en skurk. Han som borde behandlas som en mästare tvättar fötterna på sina lärjungar. Han som själv är Gud utsätts för total förnedring. I närheten av Jesus är det upp-och-nervända världen. Så har det varit hela den tid han har vandrat runt och predikat och gjort tecken, och så blir det också hans sista kväll i livet.
Men kanske är det allra märkligaste, det allra svåraste att förstå, och därmed också det allra största just detta: för min skull. Petrus tycker att det är konstigt att Jesus tvättar lärjungarnas fötter, men det är först när han kommer fram till honom som han verkligen reagerar. Aldrig i livet! Det är obegripligt, kanske nästan outhärdligt att för honom att tänka sig att Jesus måste göra det här för honom. Det som ska hända de närmaste timmarna och dagarna är inte bara något allmänt och generellt, inte något abstrakt eller teoretiskt. Det är väldigt konkret och i högsta grad personligt.
Kanske är det därför påskens drama är så starkt. Det handlar om liv och död, om kärlek och svek, om total hängivelse och självuppoffring. Men det handlar också om dig och mig. Och kanske är det för oss som för Petrus. Att det är obegripligt och nästan outhärdligt att det handlar om mig, att Jesus gör det här också för min skull. Men när Petrus inser att det är så det är, så överlämnar han sig helt, och det som är märkligt och lite skrämmande är samtidigt fantastiskt. Att Jesus kärlek, hans vilja att göra det här för mig, det sker inte för att jag är duktig eller gör allting rätt. Tvärtom, Jesus vet ju att hans lärjungar ska överge honom och Petrus ska förneka honom bara några timmar senare. Nej, det Jesus vill ge oss är av nåd, fritt och för intet. Det enda vi kan göra är att ta emot.
Jag tror att det inte är något som sker i ett enda ögonblick. Att leva i detta, att hela påskens drama också handlar om mig, detta obegripliga och underbara, det tror jag att det kan ta hela livet att lära sig – eller öva sig i. Men vi får hela tiden möjligheten att börja om och att öva oss. Kanske blir det tydligast i nattvarden, som vi ska dela snart. Där Jesus själv möter oss var och en utan förbehåll. För dig utgiven. För dig utgjutet.
Andra intressanta bloggar om: predikan, skärtorsdag, påsk, kyrkan, jesus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar