Det är ju irriterande att man har så mycket att göra när det plötsligt händer massa spännande saker i kyrkan, politiken och bloggosfären. Har en hel rad grejer jag skulle vilja skriva om ordentligt, framför allt i samband med diskussionerna om pertnerskapsvälsignelse. Men i väntan på att det plötsligt ska finnas tid som jag inte räknat med (eftersom all tid jag har går åt till uppsats, Laboremus och kyrkuppdrag) så kommer här en teaser om saker jag skulle vilja blogga om...
*Om bibelsyn - hur kan man tycka att bibeln är viktig utan att varje ord är sant?
*Om homosexualitet i bibeln - är det sant att "det står i bibeln" att homosexualitet är synd?
*Om kyrkans demokratiska styre, den "dubbla ansvarslinjen" - varför finns det politiker i kyrkan? Och ska prästerna bestämma "egentligen"?
*Om grunden för teologiska ställningstaganden - det är inte bara bibeln som är teologins grund.
Jo, en sak till. Ska uppdatera länklistan nu när dykt upp ännu fler spännande kyrkbloggar, och ge dem en egen sektion i länklistan.
torsdag, november 10, 2005
KG om prästdeklarationen
I DN idag intervjuas ärkebiskop KG Hammar om den sk prästdeklarationen - protestlistan mot partnerskapsvälsignelse. Som vanligt är KG tydlig men samtidigt balanserad och välavvägd.
"[Hammar] säger att han inte alls är överraskad över reaktionen från prästerna som satt sitt namn under prästuppropet:
- Man kan se det som en förlängd reservationstid. En tredjedel av kyrkomötet röstade emot och reserverade sig där, men prästerna runt om i landet var inte med då och tar den här möjligheten att reservera sig. Det är demokrati och det kan vi hantera.
Det finns över 5.000 präster i landet och att 700-800 valt att skriva på en protestlista motsvarar knappt röstsiffrorna på Kyrkomötet.
Däremot menar han att församlingarna måste kunna hantera att på ett vänligt sätt hänvisa par som vill välsignas till en präst som gör det.
- Använder man det tillfället att demonstrera sin inställning sviker man sitt själavårdsansvar!"
"[Hammar] säger att han inte alls är överraskad över reaktionen från prästerna som satt sitt namn under prästuppropet:
- Man kan se det som en förlängd reservationstid. En tredjedel av kyrkomötet röstade emot och reserverade sig där, men prästerna runt om i landet var inte med då och tar den här möjligheten att reservera sig. Det är demokrati och det kan vi hantera.
Det finns över 5.000 präster i landet och att 700-800 valt att skriva på en protestlista motsvarar knappt röstsiffrorna på Kyrkomötet.
Däremot menar han att församlingarna måste kunna hantera att på ett vänligt sätt hänvisa par som vill välsignas till en präst som gör det.
- Använder man det tillfället att demonstrera sin inställning sviker man sitt själavårdsansvar!"
onsdag, november 09, 2005
Bloggar om prästdekla´rationen
Oj, utlovade visst länkar i förra inlägget som jag glömde bort. Här kommer några bloggar som behandlar prästdeklarationen och motlistorna:
Karin Långström Vinge
Göran Koch-Swahne
Ordbanken
Spridda tankar om Svenska kyrkan
Lizas lilla katekes
Granskning Svenska kyrkan
För övrigt handlar 12 av de 15 högsta inläggen på intressant.se just nu om prästdeklarationen, så man kan ju börja där också...
Karin Långström Vinge
Göran Koch-Swahne
Ordbanken
Spridda tankar om Svenska kyrkan
Lizas lilla katekes
Granskning Svenska kyrkan
För övrigt handlar 12 av de 15 högsta inläggen på intressant.se just nu om prästdeklarationen, så man kan ju börja där också...
Namnunderskrifter - rätt väg för opinionsbildning?
Det har skrivits mycket de senaste dagarna - i bl a Kyrkans tidning - om Yngve Kallins upprop (uppror?) mot kyrkomötetsbeslut om att införa en välsingelseakt över partnerskap i kyrkoordningen (själva beslutet har jag skrivit om här, här och här). Det bloggas massor om det också, länkar kommer lite längre ned. Nu har ett antal "motlistor" startats, varav två specifikt är för präster som stöder beslutet på simonline och Institutet för kontextuell teologi, och dessutom finns Walentine.com som alla kan skriva på.
Jag är lite dubbel inför det här med protestlistor. Ibland är det ett jättebra sätt att väcka opinion, uppmärksamma folk (politiker) på att det finns ett starkt stöd för en fråga, och det är ett sätt för männiksor att känna att de deltar i demokratin och är med och påverkar. Å andra sidan kan man luras att tro att flest namn vinner.
Jag kan på ett sätt förstå Yngve Kallin och hans kompisar - det är inte kul när man förlorar en fråga. Och Kallin delar, vad det verkar, inte synen på hur kyrkan ska styras (med förtroendevalda i demokratiskt valda organ) och då blir man naturligtvis ännu mer upprörd när de fattar "fel" beslut. Men vad vill de visa genom deklarationen? Att de står upp för sina åsikter, att de inte vill välsigna homopar eller bara få utlopp för sin frustration?
När man sen organiserar motlistor - vilket jag verkligen förstår att folk, framför allt präster, känner behov av - så blir det lite komplicerat. Risken finns att man hamnar i en diskussion om vem som har flest namn. Men oavsett hur många upprop det görs - det är inte flest namn som vinner. det är knappast en demokratisk process att göra namnlistor, och om man tror att man vinner en fråga genom att skicka in namnlistor till kyrkokansliet för och mot en fråga så ligger det ganska långt ifrån min demokratisyn. Samtidigt - det känn bra att ge sitt stöd i en fråga som är viktig för en. OCh det är ju jätteviktigt att allmänheten förstår att Ynge Kallin inte alls har en majoritet av Svenska kyrkans präster på sin sida.
Själv har jag inte skrivit under nån av listorna, framför allt eftersom jag inte är prästvigd, och den som känns aktuell för mig är IKT. Mitt namn står i röstprotokollet från kyrkomötet - något jag är stolt över. Det räcker.
Jag är lite dubbel inför det här med protestlistor. Ibland är det ett jättebra sätt att väcka opinion, uppmärksamma folk (politiker) på att det finns ett starkt stöd för en fråga, och det är ett sätt för männiksor att känna att de deltar i demokratin och är med och påverkar. Å andra sidan kan man luras att tro att flest namn vinner.
Jag kan på ett sätt förstå Yngve Kallin och hans kompisar - det är inte kul när man förlorar en fråga. Och Kallin delar, vad det verkar, inte synen på hur kyrkan ska styras (med förtroendevalda i demokratiskt valda organ) och då blir man naturligtvis ännu mer upprörd när de fattar "fel" beslut. Men vad vill de visa genom deklarationen? Att de står upp för sina åsikter, att de inte vill välsigna homopar eller bara få utlopp för sin frustration?
När man sen organiserar motlistor - vilket jag verkligen förstår att folk, framför allt präster, känner behov av - så blir det lite komplicerat. Risken finns att man hamnar i en diskussion om vem som har flest namn. Men oavsett hur många upprop det görs - det är inte flest namn som vinner. det är knappast en demokratisk process att göra namnlistor, och om man tror att man vinner en fråga genom att skicka in namnlistor till kyrkokansliet för och mot en fråga så ligger det ganska långt ifrån min demokratisyn. Samtidigt - det känn bra att ge sitt stöd i en fråga som är viktig för en. OCh det är ju jätteviktigt att allmänheten förstår att Ynge Kallin inte alls har en majoritet av Svenska kyrkans präster på sin sida.
Själv har jag inte skrivit under nån av listorna, framför allt eftersom jag inte är prästvigd, och den som känns aktuell för mig är IKT. Mitt namn står i röstprotokollet från kyrkomötet - något jag är stolt över. Det räcker.
måndag, november 07, 2005
Debatterar hushållsavdrag på Socialistiskt forum
Den 19-20/11 går det årliga seminariearrangemanget Socialistiskt forum av stapeln på ABF-huset i Stockholm. Det är två dagar seminarier, debatter, kultur och utställningar som arrangeras av en rad organisationer. Det är en ganska bred vänster som finns med, från sosseorganisationer som Olof Palmes centrum, feministas och ssu stockholm, till frihetliga vänstergrupper, vänsterpartiet och SAC.
Själv ska jag vara med i det seminarium som s-studenter ordnar, som handlar om avdrag för hushållsnära tjänster där jag ska företräda studentförbundets (kritiska) hållning. Vad jag tycker om frågan kan man läsa här.
Alla välkomna, seminarierna är gratis och utan föranmälan. Så här presenteras vårt seminarium i programmet, som finns i sin helhet här:
Lördag 13.00-14.30, Hedénsalen, 4 tr
Hushållsnära tjänster – kvinnofälla eller möjligheten till legala arbeten?
Under en längre tid har debatten om hushållsnära tjänster aktualiserats i den svenska samhällsdebatten. Borgerliga partier har länge förespråkat skattesubventioner för hushållsnära tjänster men nu har även socialdemokratiska regeringar utomlands tagit efter. Bör den svenska socialdemokratin ha kvar sitt motstånd eller bör man omvärdera sin ståndpunkt?
Kerstin Ohlsson (s) och Marta Axner, Laboremus diskuterar för och emot skattesubventioner av hushållsnära tjänster och vilka alternativa förslag som kan presenteras för att lösa problemen.
Arr: Socialdemokratiska Studentförbundet.
Själv ska jag vara med i det seminarium som s-studenter ordnar, som handlar om avdrag för hushållsnära tjänster där jag ska företräda studentförbundets (kritiska) hållning. Vad jag tycker om frågan kan man läsa här.
Alla välkomna, seminarierna är gratis och utan föranmälan. Så här presenteras vårt seminarium i programmet, som finns i sin helhet här:
Lördag 13.00-14.30, Hedénsalen, 4 tr
Hushållsnära tjänster – kvinnofälla eller möjligheten till legala arbeten?
Under en längre tid har debatten om hushållsnära tjänster aktualiserats i den svenska samhällsdebatten. Borgerliga partier har länge förespråkat skattesubventioner för hushållsnära tjänster men nu har även socialdemokratiska regeringar utomlands tagit efter. Bör den svenska socialdemokratin ha kvar sitt motstånd eller bör man omvärdera sin ståndpunkt?
Kerstin Ohlsson (s) och Marta Axner, Laboremus diskuterar för och emot skattesubventioner av hushållsnära tjänster och vilka alternativa förslag som kan presenteras för att lösa problemen.
Arr: Socialdemokratiska Studentförbundet.
En tårta för Tage - och den öppna högskolan
Igår firade vi i Laboremus (som jag nämnt tidigare) Tage-dagen - en hyllning till den öppna högskolan. I uppsala är ju annars sjätte november Gustaf II Adolf-dagen då man (= några studenter med företrädesvis konservativa värderingar, ofta organiserade i diverse mer eller mindre hemliga och helmanliga sällskap) tillsammans med universitetet och nationerna samt studentkåren högtidlighåller att den gamla krigarkungen gav en stor donation till universitetet. Vi s-studenter har kontrat med att utropa 6/11 till Tage-dagen, efter Tage Erlander som symbol för en expansiv utbildningspolitik och visionen om ett samhälle - och möjligheter till utbildning - för alla.
Vi var ett trettiotal som samlades för tårta, tal och sång igår. Förutom undertecknad höll även hedersgästerna Thomas Östros och Birgitta Dahl tal - och åtminstone jag lärde mig mycket om såväl Tage Erlander som svensk politisk 1900-talshistoria. Och framför allt - vi fick på ett roligt sätt fira att vi faktiskt är många som tror att universitetet blir bättre av en genomtänkt utbildningspolitik med målet om en högskola öppen för alla.
P.s. Den som inte har förstått vidden av den konservatism som finns bland vissa studenter i Uppsala, eller varför en sossestudent engagerar sig i att protestera mot ett litet kungafirande, rekommenderas debattforumet på kårens tidning Ergo. Bara för att förstå miljön vi finns i.
fredag, november 04, 2005
Stockholms universitet inför ECTS-betyg
I DN idag kan man läsa att Stockholms universitet inför ECTS sjugradiga betygsskala som standard, som ett led i Bolognaanpassningen av utbildningen. Stockholms universitets studentkår (sus) är positiva medan lärarna är mer skeptiska.
Tanken med Bolbognaprocessen är att harmonisera högre utbildning i Europa för att förbättra jämförbarheten och mobiliteten, och då är ett gemensamt poängräkningssystem och betygssystem en naturlig del. Dock har den sjugradiga betygsskalan mött mycket kritik, inte minst från studnethåll. Sus är en av ganska få studentkårer som är positiv, och i det gemensamma organet Sveriges förenade studentkårer (sfs) har man tydligt tagit ställning mot ECTS som förstahandsalternativ. Det finns antagligen flera möjliga "mellanalternativ", att tex studenter har rätt att få sina betyg översatta, och poängberäkningssytemet är redan i funktion vid svenska lärosäten. Tidigare har regeringen valt att inte införa ECTS som centralt betygssytem, utan det är upp till varje lärosäte.
Personligen är jag - liksom min kår Uppsala studentkår och s-studenter - mycket skeptisk till den sjugradiga betygsskalan. Det är viktigt att man kan jämföra utbildningarnas innehåll och studenternas resultat, men det är möjligt att göra på andra sätt. Dessutom är det inte riktigt så att bologna är några färdiga direktiv uppifrån som man antingen genomför eller inte, utan just en process där man implementerat på lite olika sätt i olika länder. I "ursprungsförslaget" är betygen dessutom relativa, vilket aldrig varit aktuellt i Sverige.
Svensk forskning visar på att lärande sker bäst med ograderade betyg. Att alla studenter ska bedömas på ett sätt att de kan skiljas åt med små marginaler, kommer få stora konsekvenser för pedagogik och tentamen. På de utbildningar som har flera betygssteg, och där dessutom stor vikt läggs vid betygen, kan det knappast påstås att betygen hjälper lärandet och ger en god studimiljö. Den som sett juriststudenter i tentatider vet vad jag menar.
Det är nu ECTS-frågan avgörs, och det sker lokalt på de olika lärosätena, eller till och med på fakutlets/institutionsnivå. Det är viktigt att frågan inte försvinner bara för att den lämnat regeringsnivån.
Tanken med Bolbognaprocessen är att harmonisera högre utbildning i Europa för att förbättra jämförbarheten och mobiliteten, och då är ett gemensamt poängräkningssystem och betygssystem en naturlig del. Dock har den sjugradiga betygsskalan mött mycket kritik, inte minst från studnethåll. Sus är en av ganska få studentkårer som är positiv, och i det gemensamma organet Sveriges förenade studentkårer (sfs) har man tydligt tagit ställning mot ECTS som förstahandsalternativ. Det finns antagligen flera möjliga "mellanalternativ", att tex studenter har rätt att få sina betyg översatta, och poängberäkningssytemet är redan i funktion vid svenska lärosäten. Tidigare har regeringen valt att inte införa ECTS som centralt betygssytem, utan det är upp till varje lärosäte.
Personligen är jag - liksom min kår Uppsala studentkår och s-studenter - mycket skeptisk till den sjugradiga betygsskalan. Det är viktigt att man kan jämföra utbildningarnas innehåll och studenternas resultat, men det är möjligt att göra på andra sätt. Dessutom är det inte riktigt så att bologna är några färdiga direktiv uppifrån som man antingen genomför eller inte, utan just en process där man implementerat på lite olika sätt i olika länder. I "ursprungsförslaget" är betygen dessutom relativa, vilket aldrig varit aktuellt i Sverige.
Svensk forskning visar på att lärande sker bäst med ograderade betyg. Att alla studenter ska bedömas på ett sätt att de kan skiljas åt med små marginaler, kommer få stora konsekvenser för pedagogik och tentamen. På de utbildningar som har flera betygssteg, och där dessutom stor vikt läggs vid betygen, kan det knappast påstås att betygen hjälper lärandet och ger en god studimiljö. Den som sett juriststudenter i tentatider vet vad jag menar.
Det är nu ECTS-frågan avgörs, och det sker lokalt på de olika lärosätena, eller till och med på fakutlets/institutionsnivå. Det är viktigt att frågan inte försvinner bara för att den lämnat regeringsnivån.
torsdag, november 03, 2005
Kongressen i backspegeln
Har inte bloggat någonting om partikongressen, framför allt beroende på extrem arbetsbelastning och uppsatsstress efter att ha ägnat en hel vecka åt kyrkomötet. Å andra sidan har ju nästan hela bloggosfären ägnat sig åt kongressen så jag tänkte bara göra några korta reflektioner.
Könsneutrala äktenskap har jag ju redan skrivit lite om, men jag blev förvånad över hur lite uppmärksamhet beslutet fått. Det är trots allt en ganska stor fråga som man satt ner foten i. Men jag är glad och nöjd, trodde faktiskt inte att det skulle gå. Det här var ju en av de frågor s-studenter satsat hårt på att driva, så det är bara att gratulera Magda och de andra. Bra jobbat!
Mindre bra gick det ju med föräldraförsäkringen (som jag skrivit om här och här). Det intressantaste med frågan tycker jag inte är själva beslutet (som väl blev helt ok, man har inte backat och det ska såsmåningom bli ytterligare delning) utan hur debatten har förts innan och efter beslutet. Förutom det obeskrivligt klantiga och ignoranta utspelet av Göran Persson som han dessutom fick ta tillbaka så är det ju tydligt att man är jätterädd för splittring i frågan samtidigt som artistyrelsen så länge som möjligt försökte att undvika en kompromiss. Den som hörde P1 morgon dagen efter beslutet undrade kanske liksom jag om Berit Andnor och Anna Sjödin hade varit på samma kongress. Jag följde debatten främst genom bloggar vilket gjorde att jag fick en mångsidig men samtidigt inte helt sammanhängande bild av vad som hände. Och nu tycker alla att de har vunnit och det betyder antagligen att ingen gjort det. Eller kanske partistyrelsen. Jag tror inte att det blir någon ytterligare delning under nästa mandatperiod (om Persson sitter kvar) men frågan är seriöst på dagordningen. Kanske kan man se det som att vi har en mandatperiod på oss att vända opinionen. Det har gått förr.
Jag hade tänkt följa kongressen (åtminstone till en del) via svt 24 men det hanns inte med så mycket som jag hoppats. En sak hann jag däremot se i sin helhet: Wanja Lundby Wedins tal igår (ligger inte ute än, men borde snart finnas här). Jag har haft förmånen att höra Wanja live två gånger, och hon har båda gångerna varit fantastisk. Enkel och jordnära, men ideologiskt vass, klar i sin analys - inte minst hur klass och kön samverkar - och inte rädd för de stora orden. Alla ska med. Så enkelt är det. Hon lyckas säga det - och mena det! Inte konstigt att hon fick stående ovationer. Jag säger som bloggarna på aftonbladet: en kronprinsessa är född.
Sen kan man fundra lite på hur kongressen i sin helhet rapporterats i medierna. Har den varit en succé eller ett fiasko? Är partiet splittrat? Är partistyrelsen överkörd en gång för mcket, är gräsrötterna missnöjda med ledningen? Jag tror att det är ett friskhetstecken att partistyrelsen fått pisk i en rad frågor - kanske några fler än vanligt. Självklart håller inte alla alltid med, och om ps hade fått igenom allt hade det snarast berott på repression än något annat. Även om Persson visat lite mer översittarfasoner än vanligt så känns det som att partiet faktiskt går ganska starkt ur kongressen. Det finns visioner, det finns en politisk vilja med den ekonomiska politiken, det finns såväl vilja som ekonomiskt utrymme för reformer. Alla ska med - så enkelt är det.
Könsneutrala äktenskap har jag ju redan skrivit lite om, men jag blev förvånad över hur lite uppmärksamhet beslutet fått. Det är trots allt en ganska stor fråga som man satt ner foten i. Men jag är glad och nöjd, trodde faktiskt inte att det skulle gå. Det här var ju en av de frågor s-studenter satsat hårt på att driva, så det är bara att gratulera Magda och de andra. Bra jobbat!
Mindre bra gick det ju med föräldraförsäkringen (som jag skrivit om här och här). Det intressantaste med frågan tycker jag inte är själva beslutet (som väl blev helt ok, man har inte backat och det ska såsmåningom bli ytterligare delning) utan hur debatten har förts innan och efter beslutet. Förutom det obeskrivligt klantiga och ignoranta utspelet av Göran Persson som han dessutom fick ta tillbaka så är det ju tydligt att man är jätterädd för splittring i frågan samtidigt som artistyrelsen så länge som möjligt försökte att undvika en kompromiss. Den som hörde P1 morgon dagen efter beslutet undrade kanske liksom jag om Berit Andnor och Anna Sjödin hade varit på samma kongress. Jag följde debatten främst genom bloggar vilket gjorde att jag fick en mångsidig men samtidigt inte helt sammanhängande bild av vad som hände. Och nu tycker alla att de har vunnit och det betyder antagligen att ingen gjort det. Eller kanske partistyrelsen. Jag tror inte att det blir någon ytterligare delning under nästa mandatperiod (om Persson sitter kvar) men frågan är seriöst på dagordningen. Kanske kan man se det som att vi har en mandatperiod på oss att vända opinionen. Det har gått förr.
Jag hade tänkt följa kongressen (åtminstone till en del) via svt 24 men det hanns inte med så mycket som jag hoppats. En sak hann jag däremot se i sin helhet: Wanja Lundby Wedins tal igår (ligger inte ute än, men borde snart finnas här). Jag har haft förmånen att höra Wanja live två gånger, och hon har båda gångerna varit fantastisk. Enkel och jordnära, men ideologiskt vass, klar i sin analys - inte minst hur klass och kön samverkar - och inte rädd för de stora orden. Alla ska med. Så enkelt är det. Hon lyckas säga det - och mena det! Inte konstigt att hon fick stående ovationer. Jag säger som bloggarna på aftonbladet: en kronprinsessa är född.
Sen kan man fundra lite på hur kongressen i sin helhet rapporterats i medierna. Har den varit en succé eller ett fiasko? Är partiet splittrat? Är partistyrelsen överkörd en gång för mcket, är gräsrötterna missnöjda med ledningen? Jag tror att det är ett friskhetstecken att partistyrelsen fått pisk i en rad frågor - kanske några fler än vanligt. Självklart håller inte alla alltid med, och om ps hade fått igenom allt hade det snarast berott på repression än något annat. Även om Persson visat lite mer översittarfasoner än vanligt så känns det som att partiet faktiskt går ganska starkt ur kongressen. Det finns visioner, det finns en politisk vilja med den ekonomiska politiken, det finns såväl vilja som ekonomiskt utrymme för reformer. Alla ska med - så enkelt är det.
onsdag, november 02, 2005
Tage-dagen - fira det öppna universitetet!
Som motvikt till det konservativa Gustaf II Adolf-firandet i Uppsala har Laboremus (s-studenter i Uppsala) utropat sjätte november till Tage-dagen, efter Tage Erlander som kanske är den enskilda person som betytt mest för universitetets utbyggnad och utveckling. Firandet äger rum på söndag och gästas bland annat av thomas Östros och Birgitta Dahl. I en artikel i studenttidningen Ergo skriver undertecknad tillsammans med programansvariga Marika bl a följande:
"Den 6 november varje år finns det några vid Uppsala universitet som tycker om att fira en krigarkonung som donerade pengar (krigsbyten, måhända) till universitetet för en sisådär fyrahundra år sedan. På den tiden var utbildningen till för de allra mest privilegierade och kvinnor var överhuvudtaget inte välkomna.
---
Härmed utlyser vi följaktligen den 6 november till Tage-dagen.
När Tage Erlander blev ecklesiastikminister (d v s utbildningsminister) 1945 hade Uppsala universitet 4 500 studenter. När han avgick som statsminister 24 år senare var studentantalet omkring 20 000. Universitetet hade med andra ord mer än fyrdubblats under hans tid i regeringen. Må vara att Erlander studerade i Lund (det är mänskligt att fela) – ingen enskild person har betytt mer för Uppsala universitets utveckling än han. Under hans regeringstid byggdes såväl det högre som det lägre skolväsendet ut. Fler tog studenten och fick på så sätt möjlighet att studera vidare, vilket i sin tur underlättades genom stora satsningar på högskoleväsendet och forskningen. Sverige fick fler nya universitet och högskolor.
Tage Erlander var dessutom personligen mycket intresserad av forskning, både humanistisk och teknisk sådan. Och bäst av allt: Utbyggnaden betalades av alla gemensamt, via skatten. Inte genom tveksamma donationer som kan associeras med krigsbyten."
Hela artikeln finns här, och på laboremus hemsida finns också pressmeddelandet. Alla välkomna!
"Den 6 november varje år finns det några vid Uppsala universitet som tycker om att fira en krigarkonung som donerade pengar (krigsbyten, måhända) till universitetet för en sisådär fyrahundra år sedan. På den tiden var utbildningen till för de allra mest privilegierade och kvinnor var överhuvudtaget inte välkomna.
---
Härmed utlyser vi följaktligen den 6 november till Tage-dagen.
När Tage Erlander blev ecklesiastikminister (d v s utbildningsminister) 1945 hade Uppsala universitet 4 500 studenter. När han avgick som statsminister 24 år senare var studentantalet omkring 20 000. Universitetet hade med andra ord mer än fyrdubblats under hans tid i regeringen. Må vara att Erlander studerade i Lund (det är mänskligt att fela) – ingen enskild person har betytt mer för Uppsala universitets utveckling än han. Under hans regeringstid byggdes såväl det högre som det lägre skolväsendet ut. Fler tog studenten och fick på så sätt möjlighet att studera vidare, vilket i sin tur underlättades genom stora satsningar på högskoleväsendet och forskningen. Sverige fick fler nya universitet och högskolor.
Tage Erlander var dessutom personligen mycket intresserad av forskning, både humanistisk och teknisk sådan. Och bäst av allt: Utbyggnaden betalades av alla gemensamt, via skatten. Inte genom tveksamma donationer som kan associeras med krigsbyten."
Hela artikeln finns här, och på laboremus hemsida finns också pressmeddelandet. Alla välkomna!
söndag, oktober 30, 2005
Äktenskap och partnerskap
För bara några dagar sedan (läs här och här) beslutade ju Svenska Kyrkans kyrkomöte med stor majoritet att skriva in välsignelse av registrerat partnerskap i kyrkoordningen. Och idag har sossarnas partikongress antagit en motion om att införa könsneutral äktenskapslagstiftning, rapporterar en del bloggar från kongressen (aftonbladet, rebella, kongressbloggen, PromeMorian). De vanliga nyhetsmedia däremot verkar mest upptagna av äldrepolitiken...
Under debatten i kyrkomötet var det tydligt att det för många - även de som var för välsignelsen - är stor skillnad på äktenskap och partnerskap. Att det finns en stor majoritet i kyrkomötet (och, vad jag tror, i Svenska kyrkan som helhet) för välsignelse av partnerskap och acceptans för samkönad kärlek, betyder inte att det finns en majoritet för äktenskap för alla i kyrkan. Tiden är inte mogen för det på länge än, skulle jag tro. Och den kommer inte vara det redan när den pågående äktenskapsutredningen är klar 2007.
I nuläget finns en stor majoritet i kyrkomötet för att behålla vigselrätten. Även i (s) är stödet stort för den nuvarande ordningen, liksom hos de flesta andra riksdagspartierna. Men om äktenskapslagstiftningen blir könsneutral kommer debatten bli stor i kyrkan. Och det är väl troligt att staten inte kommer låta kyrkorna (det finns ju ett antal samfund med vigselrätt) behålla vigselrätten om de gör skillnad på hetero- och homopar - vilket ju är helt rimligt.
Även om det kommer ta ett tag, är jag rätt säker på att vi inom ett decenium har en könsneutral äktenskapslag, enbart borgerlig vigsel samt välsignelseakter för alla ingångna äktenskap - oavsett om dessa är sam- eller tvåkönade.
Det är en utveckling jag verkligen välkomnar. Förutom att det ur samhällets synvinkel är märkligt att man i en sekulär stat överlåter en myndighetsutövning (vilket ju förättande av vigslar får sägas vara) på religiösa samfund, är det ju orimligt att man skulle överlåta detta om de inte accepterar hela lagstiftningen. Men jag tycker också att det ur kyrkligt perspektiv är svårt att försvara vigselrätten. Teologiskt har jag alltid haft svårt att förstå den kyrkliga vigseln som något annat än en välsignelse (fast med juridisk verkan) och då är det ju inte orimligt med en sådan ordning. När jag har diskuterat den här frågan med andra i kyrkan, finns det oftast två argument: folk vill ha det, och folk kommer gå ur kyrkan annars. I mitt tycke ganska svaga skäl (åtminstone det andra) för såväl lagstiftning som kyrkoordning. Och jag är rätt övertygad om att folk kommer fortsätta komma till kyrkan för att få sina äktenskap välsignade av Gud, oavsett om de måste skriva på ett papper på skattemyndigheten innan eller inte.
Under debatten i kyrkomötet var det tydligt att det för många - även de som var för välsignelsen - är stor skillnad på äktenskap och partnerskap. Att det finns en stor majoritet i kyrkomötet (och, vad jag tror, i Svenska kyrkan som helhet) för välsignelse av partnerskap och acceptans för samkönad kärlek, betyder inte att det finns en majoritet för äktenskap för alla i kyrkan. Tiden är inte mogen för det på länge än, skulle jag tro. Och den kommer inte vara det redan när den pågående äktenskapsutredningen är klar 2007.
I nuläget finns en stor majoritet i kyrkomötet för att behålla vigselrätten. Även i (s) är stödet stort för den nuvarande ordningen, liksom hos de flesta andra riksdagspartierna. Men om äktenskapslagstiftningen blir könsneutral kommer debatten bli stor i kyrkan. Och det är väl troligt att staten inte kommer låta kyrkorna (det finns ju ett antal samfund med vigselrätt) behålla vigselrätten om de gör skillnad på hetero- och homopar - vilket ju är helt rimligt.
Även om det kommer ta ett tag, är jag rätt säker på att vi inom ett decenium har en könsneutral äktenskapslag, enbart borgerlig vigsel samt välsignelseakter för alla ingångna äktenskap - oavsett om dessa är sam- eller tvåkönade.
Det är en utveckling jag verkligen välkomnar. Förutom att det ur samhällets synvinkel är märkligt att man i en sekulär stat överlåter en myndighetsutövning (vilket ju förättande av vigslar får sägas vara) på religiösa samfund, är det ju orimligt att man skulle överlåta detta om de inte accepterar hela lagstiftningen. Men jag tycker också att det ur kyrkligt perspektiv är svårt att försvara vigselrätten. Teologiskt har jag alltid haft svårt att förstå den kyrkliga vigseln som något annat än en välsignelse (fast med juridisk verkan) och då är det ju inte orimligt med en sådan ordning. När jag har diskuterat den här frågan med andra i kyrkan, finns det oftast två argument: folk vill ha det, och folk kommer gå ur kyrkan annars. I mitt tycke ganska svaga skäl (åtminstone det andra) för såväl lagstiftning som kyrkoordning. Och jag är rätt övertygad om att folk kommer fortsätta komma till kyrkan för att få sina äktenskap välsignade av Gud, oavsett om de måste skriva på ett papper på skattemyndigheten innan eller inte.
Jag som South Park-figur
I kategorin fånigt men roligt vill jag dela med mig av en länk jag fick av min bror idag - South Park Studio. Där kan man göra sig själv (eller nån annan) som South Park-figur, genom att välja olika alternativa kläder, ansiktsdrag, attiraljer o.s.v. Ganska kul. Hur jag ser ut ser ni här. Enda trista är att det inte går att spara direkt, utan man får göra en skärmdump och sedan klistra in bilden i lämpligt bildhanteringsprogram. Men det kan det kanske vara värt.
fredag, oktober 28, 2005
Kyrkan handlar etiskt
Kyrkomötet går in på sin sita dag. Igår höll plenum på till efter midnatt och nu
är det korta inlägg som gäller. Fortfarande finns många ärenden kvar, och vi
måste vara klara kl 16.
Igår gjorde jag debut i talarstolen i frågan om att kyrkan ska ta fram en
upphandlingspolicy med etiska och sociala kriterier. Det handlar alltså om att
ställa krav på framför allt fackliga rättigheter för arbetarna som tillverkar
de pvaror (och i förekommande fall tjänster) som upphandlas av svenska kyrkan
på nationell nivå. Denna policy ska sedan erbjudas stift och församlingar
tillsammans med möjlighet till information och utbildning i frågan. Imorse
röstades förslaget igenom med stor majoritet! Andra förslag som gått igenom var
en skärpning av kyrkans investeringspolicy, så att gränsen för aktier i
vapeninnehav sänks från 25 till 10%. Dessutom diskuterades situationen i
Zimbabwe, där kyrkostyrelsen uppmanas se allvarligt och agera på lämpligt
sätt.
Nu återstår framför allt mål- och rambudgetförslag samt en del andra ärenden. Vi
har också på ett högtidligt (och faktiskt rörande) sätt avtackat KG Hammar från
kyrkomötets sida. Han fortsätter ju fram till sommaren men det här är hans
sista kyrkomöte. Nu finns en tidsplan för ÄB-valet också, i april kommer det
vara klart (återkommer med mer blogg om det).
torsdag, oktober 27, 2005
Ja tillvälsignelse!
Nu har kyrkomötet - med 160 röster mot 81 - sagt JA till att föra in kyrklig
välsignelse av partnerskap i kyrkoordningen. Dessutom har man sagt att
partnerskap inte är ett hinder för prästvigning (vilket redan är praxis, men
inte beslutat förrän nu).
Det är ett steg på vägen i en lång process, men inte desto mindre ett väldigt
viktigt steg. Idag har vi stått upp (i bokstavlig mening, eftersom man
försöksvoterar genom att stå upp) för att allas kärlek är lika rätt i Guds ögon
- och i kyrkans ordning.
Nu fortsdätter debatten om organisationsfrågor, kyrkorätt mm. I eftermiddag ska
vi bla diskutera eventuella åtgärder mot de som inte accepterar kvinnliga
präster, samt "min" fråga om upphandlingspolicy. Just nu diskuterar man
organisationen av utlandskyrkan.
p.s. om mitt aktuell-reportage: kyrkans pressavdelning säger att det sänds i
aktuellt imorgon fredag. den som lever får se.
onsdag, oktober 26, 2005
Kyrkomötesblogg
Tänkte ge lite mer övergripande rapport från kyrkomötet. Hela kalaset äger alltså rum i universitetshuset i Uppsala och plenum är i stora aulan. Utanför kan man följa förhandlingarna på tv-skärm medan man dricker kaffe, tittar på de utställningar/montrar som finns (nästan uteslutande kyrkliga eller kyrkonära utställare) och snacka med pausande ledamöter eller pressen eller besökare/hangarounds. Sådana finns nämligen en del. Arbetsplenum håller på på dagtid (förutom imorgon då vi fortsätter tills vi är klara, vilket kan bli sent) och på kvällarna är det olika arrangemang. Igår var det stiftsmiddagar, och som ledamot för uppsala fick jag vara med på väldigt trevlig (och fantastiskt god) middag hos KG i ärkebiskopsgården tillsammans med de c:a 30 andra ledamöterna från uppsala stift och några anställda från stiftskansliet. Ikväll hade SKUT (Svenska Kyrkan i utlandet) ett seminarium samtidigt som svenska kyrkans unga bjöd in alla unga ledamöter till samling. Jag kunde tyärr inte vara med på någondera, eftersom vi hade medlemmöte i laboremus (en av få kontakter med den "riktiga världen" under den här veckan...).
Kyrkomötet arbetar efter ordningen att debatt och beslut delas på - man debatterar frågor i ordning, justerar yrkandena men utan att ta belsut. Sedan börjar varje dag med att beslut fattas i frågorna som behandlats föregående dag. Har sina för- och nackdelar, men två stora fördelar är dels att alla är närvarande vid voteringarna (eftersom de är samlade), dels att man kan diskutera såväl inom som mellan grupperna mellan debatt och beslut.
Idag har nästan hela dagen ägnats åt debatten om välsignelse av partnerskap, som jag redan skrivit lite om. Beslut tas alltså imorgon bitti (kl 10.30) och efter det blir det presskonferens med bl a KG Hammar - om han nu kan delta. Han har nämligen tappat rösten och har inte kunnat uttala sig alls under mötet, alltså inte heller i den här frågan. Lite snopet kanske, hans sista kyrkomöte och allt. Han har fått nöja sig med att få antecknat i protokollet varför han inte uttalat sig i frågan...
Andra frågor som diskuterats idag är förslaget till ny bönbok för svenska kyrkan - egentligen en väldigt stor fråga, men som hamnat lite i skymundan efter den långa partnerskapsdebatten. Sen har vi haft några kortare ärenden från gudstjänstutskottet och organisationsutskottet.
Imorgon kommer några stora och/eller intressanta frågor upp, men som knappast har någon större betydelse utanför kyrkan. En omstrukturering av förtroendevalda på nationell nivå ska antas (vilka nämnder och styrelser som finns) och den kontroversiella frågan om möjlighet att fritt välja församlingstillhörighet ska också diskuteras. Jag ser mest fram emot debatten om etisk upphandlingspolicy. En motion har lämnats om att kyrkostyrelsen ska ta fram en upphandlingspolicy om etiskt och socialt ansvar vid upphandlingar av varor och tjänster, som alltså framför allt handlar om fackliga rättigheter/rättvis handel. Ekonomiutskottet har föreslagit avslag, så nu pågår intensivt lobbyarbete, inte minst från Svenska kyrkans unga (vars artikel man kan läsa här). Det ser dock ganska ljust ut, en hel del ledamöter verkar positiva liksom s-gruppen som helhet. Och jag ser fram emot att få göra debut i kyrkomötets talarstol i den här frågan! Mera rapport kommer imorgon.
Och ja, man kan fortfarnade följa plenum på webbtv, och man kan läsa nyheter som uppdateras kontinuerligt hos svenska kyrkan och kyrkans tidning.
Kyrkomötet arbetar efter ordningen att debatt och beslut delas på - man debatterar frågor i ordning, justerar yrkandena men utan att ta belsut. Sedan börjar varje dag med att beslut fattas i frågorna som behandlats föregående dag. Har sina för- och nackdelar, men två stora fördelar är dels att alla är närvarande vid voteringarna (eftersom de är samlade), dels att man kan diskutera såväl inom som mellan grupperna mellan debatt och beslut.
Idag har nästan hela dagen ägnats åt debatten om välsignelse av partnerskap, som jag redan skrivit lite om. Beslut tas alltså imorgon bitti (kl 10.30) och efter det blir det presskonferens med bl a KG Hammar - om han nu kan delta. Han har nämligen tappat rösten och har inte kunnat uttala sig alls under mötet, alltså inte heller i den här frågan. Lite snopet kanske, hans sista kyrkomöte och allt. Han har fått nöja sig med att få antecknat i protokollet varför han inte uttalat sig i frågan...
Andra frågor som diskuterats idag är förslaget till ny bönbok för svenska kyrkan - egentligen en väldigt stor fråga, men som hamnat lite i skymundan efter den långa partnerskapsdebatten. Sen har vi haft några kortare ärenden från gudstjänstutskottet och organisationsutskottet.
Imorgon kommer några stora och/eller intressanta frågor upp, men som knappast har någon större betydelse utanför kyrkan. En omstrukturering av förtroendevalda på nationell nivå ska antas (vilka nämnder och styrelser som finns) och den kontroversiella frågan om möjlighet att fritt välja församlingstillhörighet ska också diskuteras. Jag ser mest fram emot debatten om etisk upphandlingspolicy. En motion har lämnats om att kyrkostyrelsen ska ta fram en upphandlingspolicy om etiskt och socialt ansvar vid upphandlingar av varor och tjänster, som alltså framför allt handlar om fackliga rättigheter/rättvis handel. Ekonomiutskottet har föreslagit avslag, så nu pågår intensivt lobbyarbete, inte minst från Svenska kyrkans unga (vars artikel man kan läsa här). Det ser dock ganska ljust ut, en hel del ledamöter verkar positiva liksom s-gruppen som helhet. Och jag ser fram emot att få göra debut i kyrkomötets talarstol i den här frågan! Mera rapport kommer imorgon.
Och ja, man kan fortfarnade följa plenum på webbtv, och man kan läsa nyheter som uppdateras kontinuerligt hos svenska kyrkan och kyrkans tidning.
Lång debatt i kyrkomötet om välsignelse av partnerskap
Sedan 11-tiden imorse diskuterar kyrkomötet frågan om kyrklig välsignelse av
partnerskap, och talarlistan är fortfarande lång (kl 16.10). Efter
utskottsbehandlingen verkade det finnas stor majoritet för kyrkostyrelsens
förslag (att införa en ordning för välsignelse över registrerat partnerskap i
kyrkoordningen) men efter en lång debatt börjar en del av oss som är för
förslaget bli nervösa. Moderaterna är splittrade, liksom de opolitiska posk.
Det kan bli en spännande omröstning imorgon.
Det skulle egentligen hinnas med en lång rad ärenden idag, men bara tre timmar
återstår av den avsatta tiden och vi är fortfarande på första ärendet. Stora
frågor, som den om kyrkans bönbok, återstår.
Den som vill se mig uttala mig om välsignelsefrågan kan titta på aktuellt ikväll
- de intervjuade mig nyss!
[Uppdatering]
Aktuellt sände inte inget inslag alls från kyrkomötet och inget finns heller på svt:s nyhetssida. Däremot ska enligt uppgift frågan diskuteras i p1 morgon imorgon bitti samt i tv4:s morgonprogram. Dock utan undertecknad :-).
Debatten höll på till c:a kl 17.00 Beslut fattas imorgon.
tisdag, oktober 25, 2005
Kyrkomötet börjar
Har varit på första gruppmötet inför kyrkomötet, och kl 15.00 idag öppnar plenum. Ska bli mycket spännande! Ska försöka lämna löpande rapporter.
Imorgon kl 10.30 ska samlevnadsfrågorna diskuteras. Plenum är öppet för den som vill komma och lyssna!
--Uppdatering--
Man kan följa plenum på nätet, där finns också massa information som fylls på allt eftersom.
Imorgon kl 10.30 ska samlevnadsfrågorna diskuteras. Plenum är öppet för den som vill komma och lyssna!
--Uppdatering--
Man kan följa plenum på nätet, där finns också massa information som fylls på allt eftersom.
måndag, oktober 24, 2005
Bloggblogg
Har varit borta under helgen och har dessutom kommit in i en stressig fas av mitt uppsatsskrivande samtidigt som det händer mycket i laboremus. Därför har det blivit lite mindre bloggande på sistone.
Imorgon börjar kyrkomötet. Spännande. Förhoppningsvis kommer jag kunna blogga lite under tiden, men annars återkommer jag i helgen med rapporter därifrån.
Har också passat på att uppdatera bloggen lite. Har tyvärr fått plocka bort två av mina favoriter - Qaisar och Zaida - eftersom de lagt ner sina respektive bloggar. åtminstone för tillfället. Jag hoppas ni kommer tillbaks!
Jag har dessutom samlat ihop några av mina favoritinlägg från de här månaderna längst ner till höger. Om ni har några andra favoriter (och har energi att engagera er i att meddela detta) så är listan öppen för önskningar...
Och så kan det inte sägas för ofta: kommentera mera!
Imorgon börjar kyrkomötet. Spännande. Förhoppningsvis kommer jag kunna blogga lite under tiden, men annars återkommer jag i helgen med rapporter därifrån.
Har också passat på att uppdatera bloggen lite. Har tyvärr fått plocka bort två av mina favoriter - Qaisar och Zaida - eftersom de lagt ner sina respektive bloggar. åtminstone för tillfället. Jag hoppas ni kommer tillbaks!
Jag har dessutom samlat ihop några av mina favoritinlägg från de här månaderna längst ner till höger. Om ni har några andra favoriter (och har energi att engagera er i att meddela detta) så är listan öppen för önskningar...
Och så kan det inte sägas för ofta: kommentera mera!
fredag, oktober 21, 2005
Vem blir rektor i Uppsala?
Unt rapporterade igår kort om vilka fyra personer - en kvinna och tre män - som finns kvar inför rekryteringen av ny rektor till Uppsala universitet. Som studentrepresentant i valförsamlingen hade jag möjlighet att vara med på hearingen, då de fyra kandidaterna fick hålla ett anförande och utfrågades.
Det har varit en lång process där en mindre rekryteringsgrupp har behandlat ett stort antal namn (som inte varit kända för oss utanör den inre kärnan - ingen kandidat vill att det ska bli allmänt känt att man velat bli rektor men försvunnit på ett tidigt stadium), och nu finns alltså bara fyra kvar. Glädjande nog har två representanter för studentkåren funnits med i den här lilla gruppen, så studentinflytandet kan sägas vara gott - något som inte varit fallet vid flera rektorsval vid andra lärosäten.
Det finns många aspekter att ta hänsyn till i valet. Jag vill (såklart) gärna ha en kvinna som rektor, men det kan inte vara ensamt avgörande. Dels är det inte alltid en kvinna driver det bästa jämställdhetsarbetet (även om det ofta har varit så), dels finns det många andra frågor som spelar stor roll för studenterna. Inte bara vad rektor kan eller tycker i vissa studentrelaterade frågor, utan också - inte minst - hur hon eller han kommer att agera som yttersta chef såväl som akademisk ledare vid universitetet.
Valförsamlingen röstar den 1/11, och lämnar ett eller flera namn till konsistoriet, universitetets styrelse, som väljer en person att nominera 15/11. Slutligen bestämmer regeringen i december.
Jag har en favorit. Men det håller jag på åtminstone ett tag till.
Det har varit en lång process där en mindre rekryteringsgrupp har behandlat ett stort antal namn (som inte varit kända för oss utanör den inre kärnan - ingen kandidat vill att det ska bli allmänt känt att man velat bli rektor men försvunnit på ett tidigt stadium), och nu finns alltså bara fyra kvar. Glädjande nog har två representanter för studentkåren funnits med i den här lilla gruppen, så studentinflytandet kan sägas vara gott - något som inte varit fallet vid flera rektorsval vid andra lärosäten.
Det finns många aspekter att ta hänsyn till i valet. Jag vill (såklart) gärna ha en kvinna som rektor, men det kan inte vara ensamt avgörande. Dels är det inte alltid en kvinna driver det bästa jämställdhetsarbetet (även om det ofta har varit så), dels finns det många andra frågor som spelar stor roll för studenterna. Inte bara vad rektor kan eller tycker i vissa studentrelaterade frågor, utan också - inte minst - hur hon eller han kommer att agera som yttersta chef såväl som akademisk ledare vid universitetet.
Valförsamlingen röstar den 1/11, och lämnar ett eller flera namn till konsistoriet, universitetets styrelse, som väljer en person att nominera 15/11. Slutligen bestämmer regeringen i december.
Jag har en favorit. Men det håller jag på åtminstone ett tag till.
torsdag, oktober 20, 2005
Smart som Marilyn?
På aftonbladet.se (och säkert många andra sidor, men det är där jag sett den) kan man hitta den här bannern. Den leder till en sida med en "tankenöt" och erbjudande om prenumeration på Illustrerad vetenskaps Hjärngymnastik. Jag vet ingenting om tidningen men man kan ju inte annat än att häpna över bilden. Man kan ju få feministspunk för mindre.Själv hoppas jag att jag är lika smart som Marilyn Monroe var (fast förhoppningsvis lite mer stabil och mindre utnyttjad). Och jag hoppas att alla redan har läst Joyce Carol Oates helt sagolika roman om henne, Blonde. Om inte, gör det snarast - det är en läsupplevelse! Och även om det ju är en fiktiv roman, gav den åtminstone mig en mycket mer nyanserad uppfattning om människan bakom ikonen Marilyn, och framför allt blev hon just en människa för mig. Och ja, en ganska smart sådan.
måndag, oktober 17, 2005
Linda Skugge dissar Timbro
Den otroligt flitiga bloggaren Linda Skugge har på senare tid anklagats för att vara moderatvänlig och ha övergett sina feministiska ideal. Jag är kanske beredd att hålla med om det första men inte det andra. Nu har hon dessutom gett sig in i en diskussion kring (eller kanske snarare kampanj mot) Timbro. I sin krönika i söndags skrev hon bl a:
"Det är ju knappast så att nån normal människa vill ha en Timbrovän som kompis. De verkar samtliga vara inhumana, homofoba abortmotståndare som tycker att det är bra att ge sina barn en hurring. Om det debatteras om lesbiskas rätt att få bli föräldrar så kommer det självklart en ettrig Timbro-anknuten ond människa och säger: NEJ, tänk på barnens bästa!."
Nu skriver hon mer på bloggen också (fast hon också utlovat en krönika i veckan), framför allt om hur "mörkblå" personer aldrig tar aktiv ställning för kvinnors eller homosexuellas rättigheter, bl a så här:
"Ni mailar och skriver att Timbrovännerna är schyssta killar och tjejer som aktivt kämpar för homos och inte på nåt sätt är emot aborter.
Sen när kämpar Timbro för homos rättigheter? Ge mig lite exempel tack.
Ge mig också exempel på mörkblå människor som kämpar för att behålla vår fina abortlag. Varje gång abortdebatten blossar upp, var är de moderater som då står på kvinnornas sida?
Jag har verkligen letat men inte hittat några.
...
Kort sagt: var finns alla humana och människovänliga mörkblå människor?"
Nu finns också svar på tal till Johnny Munkhammar och snart har hon lovat att svara Johan Norberg också (som alltså båda mailat henne). Ska bli intressant att följa fortsättningen...
"Det är ju knappast så att nån normal människa vill ha en Timbrovän som kompis. De verkar samtliga vara inhumana, homofoba abortmotståndare som tycker att det är bra att ge sina barn en hurring. Om det debatteras om lesbiskas rätt att få bli föräldrar så kommer det självklart en ettrig Timbro-anknuten ond människa och säger: NEJ, tänk på barnens bästa!."
Nu skriver hon mer på bloggen också (fast hon också utlovat en krönika i veckan), framför allt om hur "mörkblå" personer aldrig tar aktiv ställning för kvinnors eller homosexuellas rättigheter, bl a så här:
"Ni mailar och skriver att Timbrovännerna är schyssta killar och tjejer som aktivt kämpar för homos och inte på nåt sätt är emot aborter.
Sen när kämpar Timbro för homos rättigheter? Ge mig lite exempel tack.
Ge mig också exempel på mörkblå människor som kämpar för att behålla vår fina abortlag. Varje gång abortdebatten blossar upp, var är de moderater som då står på kvinnornas sida?
Jag har verkligen letat men inte hittat några.
...
Kort sagt: var finns alla humana och människovänliga mörkblå människor?"
Nu finns också svar på tal till Johnny Munkhammar och snart har hon lovat att svara Johan Norberg också (som alltså båda mailat henne). Ska bli intressant att följa fortsättningen...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)