Mera världens fest

Jag utlovade ju en rapport från Världens fest i Västerås och den kommer här, kanske lite mer kortfattad än man skulle vilja med tanke på hur mycket som hände där. Bilden här till vänster föreställer den heliga familjen - men med herdarna på andra sidan muren. En effekfull bild av situationen i dagens betlehem, helt uppstyckad av muren. Det var en av många utställningar/aktiviteter som ägde rum på torget som vände sig till allmänheten. Man kunde också spela orättvis fotboll som illustrerade de orättvisa handelsreglerna i världen (Nord vann varje gång!) eller lära sig mer om rättvisemärkt eller lyssna på musik och tal.

Jag ägnade dock större delen av dagen åt seminarier. Morgonen började med "Betlehem belägrat", där prästen Mitri Raheb från lutherska kyrkan i Palestina berättade om situationen i Betlehem. Intressantast blev det när han mot slutet inte bara skildrade den nuvarande situationen utan också diskuterade några viktiga uppgifter/förhållningssätt för kyrkan i Palestina såväl som resten av världen. Hans bok (som jag inte har läst) med samma titel som föredraget har nyss kommit ut på svenska.

Föredrag nummer två var också mycket intressant. Det handlade om könsdiskriminering och fattigdom, och utgjordes framför allt av en presentation av rapporten Makt och privilegier - om könsdiskriminering och fattigdom (finns här) av Gerd Johnsson-Latham, ud. Det var en inte särskilt upplyftande rapport (nästan allt bistånd går till män, och det som går till kvinnor syftar inte till att frändra maktstrukturerna) men det blev ett väldigt intressant samtal. Ytterligare perspektiv gavs också av Birgitta Larsson, tidigare direktor för SKM. Samtidigt blev det smärtsamt tydligt vilken spännvidd det finns bland de aktiva i kyrkans internationella verksamhet, både i kunskap, förförståelse och intresse för genusfrågor. Tror dock att vi är på rätt väg. Seminariets intressantaste kommentar fäldes av tidigare missionären i ZImbabwe Anders Berglund, som påpekade hur viktigt alla säger att det är att förändra strukturerna, att satsa på högre (teologisk) utbildning i Syd och så vidare, men när man ska samla in pengar är det stört omöjligt att få in några större summor annat än till katastrofhjälp och fadderbarn. Katastrofhjälp behövs visserligen, men om vi verkligen vill ha en förändring är fadderbarn en verksamhe som snarare konserverar än förändrar, och visserligen viktiga och bra projekt som tex aidsarbete och landsbygdsutveckling räcker inte om vi inte samtidigt arbetar med strukturella förändringar. Det gäller framför allt policy- och påverkansarbetet här i Sverige. Insmalingstekniskt räknas det som "administration" och får därför inte översitga en viss procent av exempelvis Lutherhjälpens budget, även om både Lutherhjälpen och dess samarbetspartners i syn skulle vilja satsa mer på det.

Efter en spännande lunch med bland annat ovan nämnda personer (Gerd, Birgitta och Anders) var det dags för mitt sista seminarium. Det hette Kan vi utrota hungern? och handlade om FN:s milleniemål och huruvida de var möjliga att uppnå eller inte. Medverkade gjorde företrädare för Svenska Kyrkan och Utrikesdepartementet vilket gjorde debatten ganska spännande. Slutsatsen var väl att det är möjligt, men det kommer att kräva extraordinära insatser och ett politiskt mod (och politisk vilja) som knappast finns idag.

Förutom seminarierna hann jag med en liten tur på stan, en gudstjänst i Domkyrkan med brasiliansk musik, en liten tur runt alla informationsmontrar i kongresscentret samt kvällens stora fest i kongresscentret/konserthuset. Jag hade inte varit inne i det nya (nja, ganska nya) konserhuset i västerås tidigare (trots att jag är uppväxt i stan) så det var trevligt att få se. Bra musik och mycket dans blev det också - med bla André de Lang, Zifa och dj:ande Daddy Boastin.

Mest givande var seminarierna generellt, mest frustrerande (och roligt såklart) att det var så otroligt mycket folk på plats som jag gärna hade velat prata med mer. Men det är ju lite charmen med såna här jättejippon också, mycket folk i rörelse, mycket upplevelser, korta möten.

Nästa Världens fest blir i Åre 2007. Får kanske chans till fler samtal med de missade personerna då...

Besviken på partistyrelsen

Så har partistyrelsen bestämt sig: man kommer inte att föreslå en ytterligare delning (än mindre än total individualisering) av föräldraförsäkringen till partikongressen i höst. Trots att LO liksom s-kvinnor bestämt sig för den tredelade Islandsmodellen, och att det antagligen kommer att föreslås från den pågående utredningen, väljer partistyrelsen att ligga lågt och förespråka nuvarande system. S-kvinnors Nalin Pekgul har redan flaggat för att det blir strid på kongressen, och det är bara att hoppas att de får stöd från s-studenter, ssu och många ombud.

Det är en stor besvikelse, eftersom en delad föräldraförsäkring borde vara en självklarhet för socialdemokraterna av flera skäl. För det första borde föräldraförsäkrningn vara individuell liksom de andra delarna av trygghetssystemen. Två individer (oftast) blir föräldrar, och båda får möjlighet att vara hemma från jobbet för att ta hand om barnet. Man kan inte lämna över pension, semester eller a-kassa, varför just föräldraförsäkringen?

För det andra är det en viktig reform för barnens bästa. Införandet av först en, sedan en andra pappaånad har inte bara ökat uttaget av föräldrapenning bland män, det har också ökat acceptansen bland män att vara hemma och bland arbetsgivare att de ska ha rätt att vara det. En ytterligare delning av föräldraförsäkringen kommer att strärka denna tendens. Barnen har - i den mån de har pappor - rätt att vara med båda sina föräldrar. Att vara hemma en längre period tidigt ger en närmare relation till barnet och möjlighet till mer delaktighet i barnets vardag, även efter själva ledigheten. Mer kvotering = fler hemmapappor = bra för barnen.

För det tredje är det en oerhört viktig jämställdhetsreform. Det ojämlika ansvaret för hemmet är ett jämställdhetsproblem i sig självt (kvinnor gör mer obetalt hemarbete och tar ett större ansvar för hem och barn) men det skapar/underhåller också mycket av orättvisorna på arbetsmarknaden. Om kvinnor förväntas vara hemma länge med barn, alltid riskerar att behöva vara hemma med sjukt barn, ofta jobbar deltid eller inte kan satsa mer på jobbet än de män som vill göra karriär, så halkar de efter lönemässigt och karriärmässigt. Om det dessutom finns gott om män som har en fru som sköter "markservicen" så blir det fortfarande svårt även för kvinnor med "jämställda" män att göra karriär, när det finns någon som kan och vill jobba betydligt fler timmar per vecka.

Individualiserad föräldraförsäkring kommer inte att avskaffa patriakatet. Men det kommer slå in en ganska hård kil i det, och kanske kunna betyda lika mycket för jämställdheten i Sverige som avskaffandet av sambeskattningen.

Det borde bara finnas ett rimligt beslut för en socialdemokratisk partikongress i den här frågan. Jag hoppas verkligen att kongressombuden kan tänka lite mer ideologiskt och lite mindre populistiskt än partiledningen.

ÄB-spekulationer

Som jag misstänkt så har spekulationerna kring vem som kommer att efterträda KG Hammar satt igång med full fart, såväl på bloggarna som i tidningarna (och runt fikaborden, diskuterade saken flera gånger unde helgen).

Om man kan tänka sig kandidater utanför det nuvarande biskopskollegiet blir nöten naturligtvis svårare att knäcka, eftersom urvalet blir mycket större. Det vill exempelvis Forum för prästvigda kvinnor göra, i en artikel i unt eftersom de självklart gärna vill se en kvinna på posten.

Andra som diskuterar och spekulerar är Nils Keiser och Karin Långström Vinge. Mer grundlig är Tack Sam! som listar alla nuvarande biskopar och gissar hur stora chanser de har. Ganska roligt, särskilt som han framför allt har ett "utifrån"-perspektiv. Tror dock att han underskattar en del kandidater när han menar att de är oprofilerade, det märks ju inte alltid utifrån hur profilerade folk är inom kyrkan. Och det är ju de insyltade (präster + förtroendevalda) som röstar. Jag tror tex att han underskattar Carl-Axel Aurelius som jag tror kan vara ett starkt kort. Däremot är det knappast någon högoddsare att gissa på Anders Wejryd. Men det är långt kvar och mycket kommer att hända. Särskilt om processen kommer att innehålla kandidater som inte är biskopar idag, då kan det bli riktigt spännande.

Vem vill vi ha i kyrkomötet?

Idag gör DN (för första gången i år?) en politisk bevakning inför kyrkovalet den 18:e september (fast bara i papperstidningen). Det är en intervju med Frimodig Kyrkas Fredrik Sidenvall där han förklarar varför det är fel med kvinnor som präster och homosexuella relationer. Hans uttalanden kommenteras av bl a KG Hammar och Olle Burell (s).

Kul att DN gör en hyffsat nyanserad politisk bevakning av ett kyrkopolitiskt parti. Och tacksamt, eftersom det för många blir uppenbart varför man ska rösta i kyrkovalet.

Vill man se vilka som kandiderar i kyrkovalet finns alla kandidater här.

(p.s. ytterligare rapport från världens fest kommer snart. lovar.)

Shelby Spong och världens fest

Har idag begett mig från Rättvik ner till Västerås och Världens fest (www.svenskakyrkan.se/varldensfest) - Svenska Kyrkans internationella riksmöte. Under dagen (innan själva riksmötet börjde) var det en fortbildningsdag fräsmt för präster och teologer som jag var med på. Huvudtalare var den väldigt kontroversielle (?) John Shelby Spong, vars bok just publicerats på Verbum och som har portats (eller inte inbjudits, beroende på vem man frågar) från Svenska Kyrkans del av bokmässan. Spongs stora tes är att det inte går att använda ett religiöst språk och teologiskt tänkande som bygger på en förmodern världsbild, och om man verkligen ska ta människors kunskap på allvar måste en stor del av kristendomen revideras.

Jag hade ärligt talat svårt att förstå vad det var som var så kontroversiellt, tyckte mest att han slog in öppna dörrar. Å andra sidan hann han framför allt ägna sig åt problembeskrivning och inte så mycket åt slutsatser. Jag ska läsa hans bok, återkommer nog till honom.

På eftermiddagen var jag med på ett seminarium om feministisk befrielsetelogisk bibelläsning. Intressant, men ganska basic. Inser att jag är bortskämd (jämfört med alla som läst teologi före år 2000 ungefär) som fått så mycket feministisk teori inbakad i min utbildning. Men diskussionen efteråt var ganska intressant, och jag var faktiskt imponerad av att c:a en fjärdedel av seminariedeltagarna var män, trots den otroligt töntiga titeln "kvinna, tro, teologi".

Roligast var iallafall att träffa så mycket folk jag kände, kan knappt fika i pausen och ända hann jag inte hälsa på alla. Men de flesta finns kvar under helgen, då själva festen drar igång.

På kvällen var det sedan invigningsjippo i domkyrkan och antagligen var de flesta av de 2000 anmälda deltagarna där, för det var proppfullt. Jag hamnade bokstavligt talat längst bak på sidan och fick följa alltihop på tv-skärmar, men det var ok. Ale Möller band (väldigt multikulti, rätt bra), en dansgrupp som visserligen var bra men kändes helt malplacerade - de dansade bl a till "Las Vegas" och det var rätt svårt att förstå poängen, KG Hammar (bra som alltid), Pastor Holger (stå-uppande prästen Johan Linnmans alter-ego, var i toppform ikväll och faktiskt kvällens höjdpunkt) och så Mikael Wihe. Så här får man väl inte säga om man är sosse, men jag förstår verkligen inte hans storhet. Eller, han är säkert ett fantastiskt kulturarv eller nåt men jag har svårt att ta det till mig. Han talar inte till mig, helt enkelt. För mycket progg. (Och jo, jag fattar att jag kommer bli lynchad i kommentarerna av pelle och peter. och eventuellt hyllad av katrine).

Imorgon fortsätter seminarierna, då ska jag på "Betlehem belägrat", "Könsdiskriminering och fattigdom" och "kan vi utrota hungern?". På kvällen blir det fest med massa olika band och annat. Rapport kommer!

KG avgår nästa sommar

Ärkebiskop KG Hammar lämnar sin post nästa sommar, två år i förtid. Beslutet beror på personliga skäl och har växt fram under lång tid säger han i ett uttalande.

KG har betytt oerhört mycket för Svenska kyrkan under en händelserik period av vår historia. Han har tydligt visat att kyrkan kan stå upp för de marginaliserade och att kärleken är Guds och kyrkans viktigaste kännetecken - även när det har fått politiska konsekvenser. Engagemanget för flyktingarnas situation, homosexuellas rättigheter och motståndet mot kriget i Irak är bara några exempel. Han har talat på ett sätt som når även dem utanför den kyrkliga sfären - till förtret för vissa men också till stor glädje. Han är i den svenska offentligheten inte bara en kyrklig företrädare utan också en uppskattad och aktad kulturpersonlighet. Han kommer att saknas i det offentliga samtalet.

Nu låter det som han är död. Verkligen inte. Och han har ett helt år kvar. Men det är lite svårt att inte bli sentimental.

I januari börjar den formella processen med att välja ny ärkebiskop, men den informella lär ta fart på en gång. Kanske får vi chansen att välja vår första kvinnliga ärkebiskop? Räkna med att jag återkommer i frågan.

p.s. Nu har svenska kyrkans stora annonskampanj Hälsokontroll för själen kommit igång. kolla här.

Att läsa bibeln med folket

En av huvudingredienserna här på lägret är bibelstudier med ledare från CEBI, ett bibelstudiecentrum i Brasilien som arbetar med "popular reading of the bible", folklig bibelläsning. Att läsa bibeln ur de fattigas perspektiv har varit en av hörnstenarna i den latinamerikanska befrielseteologin sedan dess framväxt på 1960-talet, och har nu inspirerat och influerat teologer över hela världen.

Utgångspunkten är en bibelläsning som är lika mycket trogen den kristna tron som människors verkliga erfarenheter. Låter enkelt, men har visat sig innehålla stor potential.

Grudkonceptet som CEBI arbetar med är se - bedöma - handla (- fira). Den här trestegsmodellen (med det senare tillägget "fira") har funnits med länge och varit utgångspunkten för den befrielseteologiska bibelläsningen. Man börjar med att se, dvs analysera sin livssituation och samhället, ur en rad aspekter, ekonomiska, sociala, maktfördelning, ideologisk o.s.v. Numera även med genus-, ekologiska och etnicitetsaspekter. Sedan bedömer man, alltså läser bibeltexter som på olika sätt kan belysa situationen. Här gör man ofta grundliga studier för att förstå vad texten betydde i sin historiska situation, för att ännu mer förstå vad den säga till oss idag. Det tredje steget är handla - hur kan det man lärt sig om sin situation och vad bibeln kan säga om den omsättas till praktisk handling? Den befrielsteologiska bibelläsningen är aldrig bara en läsning, utan också tätt sammanhängande med en vilja till social (politisk, om man så vill) förändring. CEBI samarbetar mycket med olika lokala grupper - byråd, jordlösa, kvinnor, ungdomsgrupper... Det sista steget är fira, att genom gudstjänst eller på annat sätt tacka för och fira att gud finns mitt ibland oss, på de svagas sida, och att en förändring mot en rättvisare värld faktiskt är möjlig.

Ledare för bibelstudierna här är Edna och Marcos från Brasilien, men också Carlos från Mocambique. Modellen har visat sig mycket användbar även utanför den latinamerikanske kontexten, och ett samarbete (med visst stöd från Svenska kyrkan) har utvecklats mellan CEBI och Anglikanska kyrkan i Mocabique. De delar ju språk (portugisiska) och i den mocambiquiska kyrkan har det gett mycket att prova på den folkliga bibelläsningen.

I den svenska kontexten har befrielseteologin stått ganska stark sedan sextiotalet, men en mer direkt svensk kontextuell teologi, formulerad utifrån våra erfarenheter av att vara i den rika delen av den orättvisa världsordningen finns fortfarande inte riktigt. Kanske kan CEBIs bibelläsningsmodell vara en hjälp på vägen?

Internationellt ungdomsläger

Jag befinner mig sedan igår kväll i Dalarna, på internationellt ungdomsläger på Stiftsgården i Rättvik. Det är en förberedelsevecka inför Svenska Kyrkans stora internationella riksmöte Världens fest i Västerås i helgen. Ett 80-tal ungdomar från olika länder har samlats, och mitt jobb här är att dokumentera - skriva krönikor till olika kyrkliga tidningar och hemsidor och någon sorts rapport också. Förhoppningsvis ska jag hinna blogga lite också, men antagligen inte så mycket som vanligt. Räkna med lite lägre uppdateringstakt än vanligt, alltså.

KY-satsning - ja tack!

Som del i satsningen på jobb och fler utbildningsplatser vill Pär Nuder också inrätta 1000 nya platser på Kvalificerad Yrkesutbildning, KY, enligt DN. Ett utmärkt förslag, och kanske ännu viktigare än satsningen på 15.000 nya högskoleplatser (jag gillar ju utbyggnaden av högskolan, men inte i första hand som arbetsmarknadspolitisk åtgärd).

Den kvalificerade yrkesutbildningen är en stor framgång, och det är märkligt att den inte får mer uppmärksamhet - och mer pengar. Det är en möjlighet för människor med gymnasiekompetens (och ibland högskoleutbildning) att få en riktad, arbetsmarknadsinriktad utbildning inom ett särskilt yrkesområde. Det speciella med ky är dels att en stor del av utbildningen är arbetsplatsförlagd, dels att den ordnas av en rad olika huvudmän, både traditionella sådana och stiftelser och företag. Vilka som får ordna en ky-utbildning avgörs av arbetsmarknadens behov och kvaliteten på utbildningen. Den styrs sedan i samråd mellan utbildningsledare, företrädare för yrkes/näringsliv på den lokala orten och studenter.

En stor majoritet av studenterna får jobb direkt, många av dem på den arbetsplats där de praktiserat. De flesta är nöjda med sina utbildningar, har fått arbeten som matchar deras kompetens och har fått roligare/bättre arbetsuppgifter och ofta högre lön. Och arbetsmarknaden har fått personal med kompetens som behövs. Mycket av framgången beror på att man är bra på det som de traditionella lärosätena är dåliga på - kontakt med arbetslivet, entreprenörskap och utbildning som är relevant för kommande yrkesliv.

Det finns många som vill ordna ky-utbildningar och många studenter som vill gå. Det som behövs är mer pengar så att fler platser kan ordnas där - platser som kommer att leda till jobb. Så ett litet hurra för de tusen platserna och en förhoppning att det kommer ännu fler.

Statistik och mer info om KY finns på Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning.

Akademisk frihet eller backlash?

Nu har DN till slut vaknat och insett att den pågående "granskningen" av Eva Lundgrens forskning mer liknar inkvisition än ett akademiskt kritiskt samtal. Rektor har, efter folkstormen i kölvattnet på "könskriget" bestämt sig för att granska Lundgrens forskning. Först på grundval av "de anklagelser som förts fram" men när man sen insett att det inte funnits några egentliga anklagelser har man istället beslutat sig för att granska "om det finns grund för anklagelser". Hårresande.

Det är märkligt hur det här har gått helt förbi de flesta - exempelvis Leif Lewin som i sin artikel häromdagen bara nämnde i förbifarten att det är bra att Lundgren granskas, medan huvudpoängen i hans artikel var att det är viktigt att professorer inte kan avsättas hur som helst utan att den akademiska friheten måste skyddas.

Om det här är akademisk frihet ska jag äta upp min hatt. Och även om jag inte är säker på att jag delar alla uppfattningar som Eva Lundgren och hennes forskargrupp har, så finns det inget annat sätt att förstå den här sommarens drev mot henne och kvinnojourerna som en stenhård backlash.

Läs gärna mer hos Jenny, Tanja och Pelle.

Valrörelsen har börjat!

Valrörelsen har börjat! Och då tänker jag inte i första hand på den som gäller valet om ett år, utan på valet till Svenska Kyrkan den 18/9. Väl medveten om att det kan tyckas vara en angelägenhet för de närmast sörjande vill jag hävda att så inte är fallet. Det finns många skäl att rösta i kyrkovalet.

Först och främst - det spelar roll vem som bestämmer i kyrkan. På vissa sätt handlar det ju i mycket om förvaltning, och på det lokala planer skiljer det ju inte så jättemycket mellan partierna. Fast ibland dyker det upp frågor det det spelar roll vilka värderingar man har eller hur man prioriterar. Och på den nationella nivån är skillnaderna stora, och det är där som de viktigaste ideologiska striderna kommer att tas. (S) går till val på att stoppa kvinnoprästmotståndet (eller egentligen: se till att de regler som redan finns implementeras och följs) och att tillåta samkönade par att få välsignelse i kyrkan (i väntan på en könsneutral äktenskapslagstiftning). Andra partier, som det "opolitiska" Frimodig kyrka vill tvärtom underlätta för kvinnoprästmotståndare och hindra homosexuella. Så visst spelar det roll.

För det andra - inte bara de tokkonservativa ställer upp i valet. Även Sverigedemokraterna ställer upp igen, förra gången fick de två mandat i kyrkomötet. Enda sättet att visa att de inte har i kyrkan att göra (som beslutsfattare och som ideologi - alla individer är såklart välkomna som medlemmar) är att gå och rösta.

För det tredje - Svenska kyrkan är enligt kyrkoordningen en demokratiskt styrd folkkyrka. Det som så många gillar med kyrkan - att man kan komma dit ibland, att det finns fina byggnader, att kyrkan kan göra sociala insatser, att kyrkan finns till för människor i glädje och sorg - bygger på att dels människor som inte går i kyrkan varje söndag vill vara med och visa sitt stöd (och betala medlemsavgift), men också att man visar att det är viktigt att kyrkan är demokratiskt styrd, och vem som styr.

I slutet på augusti kommer ett röstkort i brevlådan till alla röstberättigade, och från den 5/9 kan man förtidsrösta i kyrkans lokaler (olika öppettider på olika platser.

All info om valet finns på Svenska Kyrkans valsida, där kan man också kolla in alla kandidater. Mer om vad vi sossar vill kan man läsa här, kolla särskilt in debattforumet för att se spännvidden på debatten inför valet!

Uppdaterad länklista

Japp, så har jag uppdaterat och strukturerat om länklista och bloggrulle. Det visade sig inte vara helt lätt att placera in alla på höger/vänsterskalan...
Ett förtydligande (så ingen känner sig påhoppad eller kategoriserad eller nåt annat): Bloggar "till vänster" betyder inte nödvändigtvis "till vänster om sossarna". Det betyder vänster utan att vara (uttalad) sosse. Därför får motallians.se vara med där, exempelvis. Till höger är kanske lättare att definiera. För övrigt är ju både höger och vänsterlistan väldigt mycket kortare än sosse-listan, så tips på intressanta bloggar mottges tacksamt. Det gäller såklart även "andra" bloggar - där finns en salig blandning kultur, kyrka och annat. Just nu iallafall.

Broder Roger mördad

Har läst på Karins blogg att broder Roger, grundaren av Taizé, har blivit mördad under pågående gudstjänst. Man kan läsa mer på Kyrkans tidning.

Så otroligt sorgligt och ironiskt att grundaren av en rörelse som har samlat miljontals människor, framför allt unga, över nations- och konfessionsgränser ska sluta sitt liv på ett å våldsamt sätt. Taizé är inte den mest progressiva kyrkliga rörelsen politiskt sett, men har betytt oerhört mycket för såväl ekumeniken som internationella möten mellan människor. Genom fokusernadet på det gemensamma har många unga människor fått se hur det i trons centrum finns något som går över gränserna, och bundskapet om fred och försoning har alltid varit närvarande i Taizé-traditionen.

Om akademikerarbetslösheten och snedrekryteringen

På mitt inlägg på motallians.se om utbyggnaden av högskolan har jag fått en kommentar kring akademikerarbetslösheten, och att ju fler akademiker som kommer ut, desto fler som konkurrerar om jobben, och då är det kontakter som gäller.

Det är ett stort problem att det är svårt att komma in på arbetsmarknaden, och det slår hårdare för den som inte har kontakter. Men det kan knappast avhjälpas av att man gör det svårare för de utan studiebakgrund (och kontakter) från att ens få en utbildning - chanserna att få ett jobb som ekonom är onekligen ännu mindre om man inte ens kommer in på utbildningen.

Däremot behöver man jobba med utbildningarna för att få dem närmare kopplade till arbetslivet och se till att utbildningen verkligen ger studenterna det de behöver för yrkeslivet. Det görs i viss mån (väldigt olika på olika lärosäten) med kontaktdagar, mentorsprogram o.s.v. men skulle behövas ännu mer. Praktik finns på vissa utbildningar men skulle behövas mer, och kanske mer integrerat under hela utbildningen - kanske till och med arbetsplatsförlagd utbildning? Samtidigt är det viktigt att det inte blir för nischat eller att man blir för specialiserad. Vad gäller praktik kan man se på det oerhört framgångsrika KY (kvalificerad yrkesutbildning) som har en stor del av utbildningen på arbetsplats, och där en stor majoritet får jobb direkt.

I Uppsala (som är det jag känner till bäst) har man gjort försök med magisterkurser som är mer entreprenör-inriktade och ska hjälpa studenterna inom framför allt teknat-området att få idéer, kunna starta företag eller bli mer "marknadsanpassade". Det är ganska nytt men jag har fått uppfattningen att det är positivt även om inga formella utvärderingar gjorts (vad jag vet). Mer av entreprenörskap skulle behövas inom många utbildningar.

De problem som finns i (och efter) högre utbildningen beskrivs ofta som antingen brist på pengar eller att det finns för många (eller för dåliga) studenter. Visst behöver högre utbildning mer pengar och utbyggnaden har inte varit problemfri, men jag tror inte att en smalare utbildning med plats för färre är lösningen. Framför allt är det inte lösningen om man har en syn på utbildning som något som är till för alla, och att såväl samhället som individer har allt att vinna på högre utbildning.

Utbildningskvalitet är en viktig fråga även för oss som oftast har fokuserat på jämlikhetsfrågorna inom studentpolitiken. Dålig utbildningskvalitet slår hårdare mot den som inte har en studievan bakgrund, liksom dålig arbetsmiljö och andra problem, men man kan arbeta för en bättre studiemiljö och utbildningskvalitet utan att stänga ute dessa grupper.

Önskelista

Eftersom jag fyller år idag (!) tänker jag önska mig ett antal nya bloggar i födelsedagspresent. När Fredrik/wigforsska tankar gjorde det senast så startades rebella-bloggen och jag hoppas förstås att jag också ska få mina önskningar uppfyllda.

Min första blogg önskar jag mig av Magdalena Streijffert. Hon är nyvald (sen i juni) förbundsordförande i Socialdemokratiska studentförbundet och har lång erfarenhet av kår- och utbildningspolitik men även många andra frågor, inte minst inom jämställdhetsområdet. Magda är inte bara duktig, kompetent och rolig, hon får också göra mycket spännande saker i sitt jobb på studentförbundet. Skulle uppskatta hennes kommentarer om sakernas tillstånd och politiska händelser.

Nästa blogg önskar jag mig av Katrine Kielos, statsvetare, feminist och del av Libertas redaktion (s-studenters idétidskrift) som jag skrivit om tidigare. Även en god vän från Laboremus. Katrine åker till USA på utbytesstudier om en vecka, och jag skulle gärna vilja läsa hennes kommentarer om livet och politiken där.

Om man sen får önska sig en kändisblogg skulle det nog vara Karolina Ramqvist - vikarierande chefred för arena, musikjournalist och essäist. Jag älskar hennes skarpa blick, och det faktum att hon skriver lika initierat om politik som musik. Hennes essä i arena för något år sedan om turism som kolonialism var fantastisk. Mer Karolina, tack.

Åsiktsregistrering

Sen jag gjorde political compass-testet för en dryg vecka sen har massa andra bloggare ockå gjort det och publicerat/diskuterat resultatet (fats jag vet ju inte om det var min förtjänst). Nu har bloggaren Hallberg gjort en särskild kompassblogg där svenska bloggare kan skriva in sina resultat: Kompassen.
ganska kul form av åsiktsregistrering, tycker jag. Och så kan man ha nånstans att länka när man vill använda tilmälen mot folk - man kan ju kalla folk anarkososse eller tokliberal med källhänvisning :-)

problem med rss

det är något fel på mina rss-flöden. å, ä och ö funkar inte. vet inte hur många som eventuellt läser min blogg genom dem, men hemsidan ser ut som den ska, så läs där istället så länge.

Pinsamt, dn

Idag skriver Laila Freivalds och Carin Jämtin på Dn debatt om Israels tillbakadragande av bosättningar från Gaza. Fast på bilden så är det inte Carin Jämtin utan miljöminister Lena Sommestad.
Har dn så dålig koll på den regering man påstår sig vilja granska att man inte ens bryr sig om vem som är vem? Pinsamt, DN.

SFS chillar med alliansen

I mitt första inlägg på motallians.se har jag skrivit om varför jag inte gillar att de borgerliga partierna inte vill fortsätta utbyggnaden av högskolan - det kommer inte att leda till bättre kvalitet, utan mer elitism. Du kan läsa det här.

Den artikel som jag skriver om där, är inte bara undertecknad av de fyra borgerliga partierna, utan även av Maria Noleryd, vice ordförande för SFS, Sveriges förenade studentkårer. SFS är en partipolitiskt obunden organisation som består av en stor andel av studentkårerna i Sverige - medlemmar som i sin tur tvångsansluter sina medlemmar genom kårobligatoriet (fast det är såklart frivilligt för en kår att vara med i sfs). Tidigare har ibland företrädare för sfs gjort gemensamma utspel tillsammans med politiska partier, men att som den här gången skriva under ett utspel som så tydligt är ett i raden av gemensamma borgerliga artiklar för att etablera en gemensam borgerlig utbildningspolitik är omdömeslöst - av flera skäl.

Jag tycker att det är beklagligt att sfs har valt att för tillfället överge 50%-målet (som jag tror att formuleringen på fullmäktige blev - det reviderade åsiktsdokumentet ligger inte uppe på hemsidan än), men det är beslutat på ett fullmäktige enligt konstens alla regler. Men att göra politiska utspel tillsammans med samtliga borgerliga politiska partier är inte samma sak, även om artikeln handlar om just den frågan.

Dels bör en företrädare för en organisation som sfs vara försiktig med att göra gemensam sak med politiska partier. Även om kårerna är frivilliga medlemmar i sfs, är inte medlemmarnas medlemmar det. Jag tycker inte att sfs ska göra gemensamma utspel med regeringen heller, även om man är överens om sakfrågor. Sfs är en idé- och intresseorganisation för sveriges studenter, ska man vara trovärdig i den rollen måste man vara lite försiktig.

Dels kan man få uppfattningen att sfs generellt delar den borerliga alliansens utbildningspolitik. Så är inte fallet. Sfs har till exempel länge arbetat för en breddad rekrytering och för att minska den sociala snedrekryteringen. Jag har svårt att tro att sfs tycker att alliansens politik gynnar den breddade rekryteringen. Alliansen har heller inte gett besked i viktiga frågor som utbildningsavgifter, ects-betyg och kårobligatoriet - även om man kan ana att alliansen inte kommer ha åsikter i linje med sfs...

Nej, jag hoppas att sfs framöver kommer visa att man även i fortsättningen tänker jobba obunden av partipolitiska hänsyn för en högskola med hög kvalitet - för alla.

Nu startar Motalliansen!

Sedan de borgerliga partiledarna (inte) hoppade i badtunnan förra året har media behandlat de borgerliga partierna som en aktör - precis som de vill. Vi är många som är missnöjda med granskningen av såväl innehållet av de borgerliga utspelen som hur de presenteras. "Alliansen" har fått tolkningsföreträde, och ofta presenteras alliansens kritik av ett beslut som en nyhet, snarare än beslutet i sig.

För att utgöra en motvikt startar idag motallians.se - vi som inte vill ha en borgerlig regering. En blogg som ska granska den borgerliga alliansen och hur den presenteras och granskas i media. Jag och (hittills) 14 andra bloggare - både partipolitiskt aktiva och fristående vänster - kommer att skriva om vad de borgerliga vill, och varför Sverige mår bäst utan en borgerlig regering.

Välkomna!